1500–1700

1527–1604 Staden krymper

Makten förskjuts från kyrkan till kungen

Vid medeltidens slut var kyrkans makt stor i Linköping. Stadsbilden dominerandes av domkyrkan och domkapitlets många stenhus. Som ett kyrkligt centrum hade stiftstaden Linköping blivit en viktig stad, även om befolkningen fortfarande var liten. Gustav Vasa hade egna planer på hur han skulle bryta kyrkans makt för att komma åt dess rikedomar. Här behövdes ett religionsskifte så han kunde bli kyrkans överhuvud i stället för påven och ärkebiskopen. Dessutom behövde han betala sina skulder till Lübeck. Lånen han fick när han kämpat för att återerövra landet från danske kung Kristian II skulle betalas. Gustav Vasa hade valts till riksföreståndare 1521 i Götalandskapen och först när landet var befriat blev han vald till kung 1523  endast 27 år gammal. Det var en lång och komplicerad strid med många höga herrar som bytte lojalitet, ibland flera gånger. Den ende av påven sanktionerade biskopen i landet var Hans Brask i Linköping.

Biskop Hans Brask. Docka av O Nilsson med kläder sydda av Lena Dahnsjö på Linköpings slotts- och domkyrkomuseum. ÖM

De övriga hade halshuggits i Stockholms blodbad. Brask fick därmed en speciell position och han hade många dispyter med den unge kungen.

En skeptisk Gustav Vasa diskuterar med biskop Brask.

Docka av O Nilsson kläder av Lena Dahnsjö på Linköpings slotts- och domkyrkomuseum. ÖM

Biskop Brask och kung Gustav Vasa diskuterar penningfrågor vid julmiddagen 1523. Linköpings slotts- och domkyrkomuseum. ÖM

Reduktion av kyrkans rikedomar

Genom riksdagen i Västerås 1527 förlorade kyrkan sin jord i det som kallas för en reduktion, då kungen återtog egendomar från kyrkor och kloster och gav till nya ägare. Biskoparnas slott och fästen blev kunglig egendom medan adelsmännen fick ta över klostrens stora egendomar. Stormän och borgare drev gårdarna och kungens administration och makt ökade på kyrkans bekostnad. Biskoparna, som tidigare hade haft stor makt, förlorade mest och det är just det som striden mellan Brask och Vasa visar. Brask ledde protesten och menade att påven måste godkänna reformerna, eftersom den svenska kyrkan fortfarande var katolsk.

Alla kyrkor fick behålla en kyrkklocka. De övriga tog kungen och smälte ner till mynt och vapen. Olika kyrkliga silverföremål beslagtogs och användes som betalning. Dessa silverinsamlingar gjordes i flera omgångar under Gustavs regeringstid och sammanlagt fick Linköpings domkyrka lämna ifrån sig närmare 80 kilo silver.

Två delar av Linköpings skatten som räddades av biskop Brask. Kalk  och patén, dvs oblatfat, från 1240. G Hildebrandt

Klostren stänger

Klostren stängdes efter 1527 års riksdag ett efter ett. Några blev kvar lite längre, Vreta klosters sista nunnor dog 1582 men klostret var stängt innan dess. Vreta kloster kyrka är än idag i bruk som församlingskyrka.

Vreta kloster nunnor. Föreningen Klosterliv i Vreta 2010. B Alinder

Franciskankonventet i Linköping tror man stängdes 1529 då allt silver var konfiskerat, men ingen vet säkert när det skedde. Delar av klosterbyggnaderna gjordes om till hospital av Gustav Vasa, där sjuka och gamla kunde tas om hand när Helgeandshusen stängdes. Vilket år Klosterkyrkan revs är inte känt men den nya Hospitalskyrkan var klar först 1771. Den var i bruk fram till 1897 då den revs. Askeby nunnekloster stängdes redan 1529. Askeby kyrka används fortfarande som församlingskyrka.

Askeby romanska klosterkyrka används idag som församlingskyrka. ÖM

Linköpings biskopsgård blir kunglig bostad

Redan samma år som biskop Brask flydde till Polen 1527 bestämde sig Gustav Vasa för att fira jul på Linköpings slott. Han skrev till fogden att gården skulle ”pyntas till med nye vinduer uti salen”. De fönster som kungen vill ska förstoras hittades på västra sidan av den höga tegelbyggnaden, där ett bjälklag till golvet i dagens representationsmatsal ligger. Några årtionden senare ville han göra om den gamla biskopsgården med tre normalhöga våningar till två höga våningar i renässansstil med takhöjd på fem meter istället. Han ville kunna gå från ett rum till ett annat och man skulle sätta in dörrar i mellanväggarna.

Linköpings gård kallades slottet under  Gustav Vasas tid. Han utökade byggnaden med två porthus. Teckning av P Rydberg.

En entrébyggnad uppfördes troligen på ringmurens södra sida. Här råder en viss osäkerhet och nu har dessutom rester av en källare under ingången som inte tidigare varit känd upptäckts. Vid den norra ringmuren byggdes en tvåvåningsbyggnad med en stor entrédörr. I en bevarad beskrivning av stora salen ser man att Gustav Vasa använt kyrkliga textiler som utsmyckning på väggarna i salen. När Gustav Vasa avled 1560 ärvde äldste sonen Erik kungakronan. Gustav Vasa hade infört arvkungadöme i Sverige, innan dess hade alla kungar valts till sitt ämbete.

Två kända linköpingssöner

De två bröderna Johannes Magnus och Olaus Magnus var två borgarsöner från Linköping som genom akademiska studier och kontakter lyckades osedvanligt väl i livet. Johannes blev Sveriges siste katolske ärkebiskop och den yngre brodern Olaus som levde i Rom blev utsedd av påven till broderns efterföljare. Han åkte dock aldrig tillbaka till Sverige. Olaus var en flitig skildrare av Norden och framställde den första kartan över Norden ”Carta Marina”

Carta Marina den första kartan över Norden av Olaus Magnus från Linköping. Wikimedia Commons

dessutom skrev han ”Historia om de nordiska folken ” i fem band. En historia som är nog så fantasifull men den hade ändå sina förtjänster då den gjorde Norden känt i södra Europa. Dessutom gav han ut den första reklamskriften någonsin, en liten skrift som gjorde reklam för Birgittas uppenbarelser som trycktes i Rom 1556. Trots att Olaus Magnus levde så länge i Rom skrev han ”Lincopia unde mihi origo est” vilket betyder ”Linköping, där hör jag hemma”.

Första sidan i band 1 av ”Historia om de nordiska folken”. Olaus Magnus

Tuna kungsgård

Gustav Vasa organiserade sin stat och skapade ordning. Han utvecklade en stark administration för det fria landet Sverige. Bland annat såg han till att öka djuraveln i landet. Två gårdar som låg på var sida Roxen var hästavelsgårdarna, Tuna kungsgård och Kungsbro gård. De hade båda varit biskopsgods när Gustav tog över kyrkans gods. I fogderäkenskaperna från 1550 då gården kallas Konungs-Tuna kan man läsa att gården ansvarade för närmare hundra hästar. Linköpings gård, som ännu inte hade blivit Linköpings slott, hade samma fogde som Tuna gård, Oluf Mickelsson Krok. Under hans tid byggdes nya hus på Tuna och räkenskaperna finns bevarade så man i detalj kan följa hela bygget. Dessutom finns en karta över Tuna som visserligen är från 1688 men där alla kung Gustavs hus finns kvar.

Lantmäterikarta över Tuna kungsgård vid Roxens strand från 1688. Plan och fasadritningar av byggnaderna. Krigsarkivet

”Kunglig Maj:ts hemlighus”, ”Kunglig Maj:ts kök”, ”Stora byggningen” och ”Borgstugan” och inte minst kungens bryggeri fanns kvar ännu 1688.

Gustav Vasas träbyggnader från 1550-talet bryggeriet, borgstugan och stora byggningen som fanns kvar fortfarande och avbildades 1688. Krigsarkivet

Bränder och nordiska sjuårskriget

Inte nog med att Linköping råkade ut för nedrustning av kyrkan, silverbeskattning, minskade affärer för hantverkare och köpmän dessutom brann staden två gånger samma år! 1546 var ett otursår, i april brann staden ner till hälften och i maj samma år brann den andra delen ner. Domkyrkans tak och de målade kyrkfönstren förstördes av elden. Man bad sockenkyrkorna att ge sina lager med koppar till domkyrkan så taket kunde ersättas. Eftersom nästan alla hus låg tätt och var av trä, utom ett fåtal stenhus, kunde branden sprida sig väldigt lätt.

Erik XIV, äldste son till Gustav Vasa. Wikimedia Commons

Erik XIV visade inte något större intresse för Linköping, men under hans regeringstid blev Linköping indraget i nordiska sjuårskriget mot danskarna. Det var bland annat det danska missnöjet över Kalmarunionens upplösning som bidrog till kriget.

Den äldsta avbildningen av Linköpings slott finns på en spionkarta från 1564 av Ambrosius Thoms. Vaxholms fästningsmuseum

Den danska hären under ledning av fältherren Daniel Rantzau härjade och brände allt de kom åt i Östergötland under hösten 1567. När de närmade sig Linköping hade redan den svenska militären tänt eld på staden. Danskarna vände vid Valla när de såg att staden brann, här fanns inget att hämta. I hans dagbok kan man läsa när och var danskarna härjade i Östergötland.

Döda soldater

I en grop i S:t Larsgatan fann arkeologerna tre begravda män, två låg i samma grav. Det var när en hundraårig vattenledning skulle bytas ut som gravarna hittades. När skeletten var noggrant  dokumenterade och lyftes upp ben för ben låg plötsligt två blykulor vid ryggraden på både männen. Där låg dödsorsaken. Blykulornas storlek och skottvinkel visade att de skjutits med ryttarpistoler. Den tredje döde visade sig ha en stor huggskada i bakhuvudet vilket var dödsorsaken för honom. Om det var svenska eller danska soldater vet man inte men att de var unga, runt 20-25 år visar den osteologiska analysen.

Den danske fältherren Daniel Rantzau som krigade i Östergötland under nordiska sjuårskriget. Wikimedia Commons

Domkyrkans tak förstördes igen och denna gång ersattes det smälta koppartaket med ett halmtak! Nu fick man skattebefrielse från staten för att underlätta den svåra situationen.  Kung Johan III engagerade sig i återuppbyggnaden av domkyrkan och 1582 murades ett stort rosettfönster in i den västra gaveln som syns väl på Suecia Antiquasticket.

Johan III hjälpte till med pengar att rusta domkyrkan för efter branden 1567. Wikimedia Commons

Samma år skänkte kungen det stora altarskåpet av Marten van Heemskerck  som altarprydnad. Altarskåpet anses varit avsett för Storkyrkan i Stockholm men eftersom båten från Holland gick på grund i den östgötska skärgården kom det att hamna i Linköpings domkyrka. Först mot slutet av seklet hade staden börjat repa sig.

Altarskåpet målat av Marten van Heemskerck skänkte Johan III till Linköpings domkyrka. Wikimedia Commons

Johan III och Linköpings slott

När Erik XIV suttit åtta år på tronen blev han tillfångatagen och fängslad av sin yngre bror Johan som tog över kronan 1568. Johan III älskade att bygga, det var hans högsta nöje, enligt egen utsago. Nu påbörjades utbyggnaden på allvar av den gamla biskopsgården till ett kungligt slott. Den västra längan byggdes på med en hög våning till tre våningar. För att nå den tredje våningen behövdes en ny trappa och man byggde trapptornet som än i dag är slottets huvudentré.

Linköpings slotts västra längan med tre våningar, påbyggd av Johan III. Modell i Linköpings slotts- och domkyrkomuseum av  M Gilstring

När västra längan var klar fortsatte utbyggnaden med den södra flygeln som ligger mot yttre borggården. Den fick läggas utanför den befintliga försvarsmuren. Man byggde in entrébyggnaden  som tidigare hade uppförts utanför den södra ringmuren. Mellan det södra porttornet och södra flygeln fanns ett fällgaller som kunde sänkas ner för att inte fiender skulle kunna ta sig in på inre borggården.

Linköpings slott på Johan III:s tid. En trumpetargång fanns mellan flyglarna. Teckning av P Rydberg

 Slutligen påbörjades den norra flygeln som byggdes innanför den norra ringmuren. Men innan den var färdig dog Johan III 1592 och bygget avstannade , då hade man hunnit bygga två våningar på den norra flygeln. Ett uppehåll i byggandet syntes tydligt då tredje våningen byggdes med ett murbruk som liknade ett gult medeltida bruk.

Vid 1590 fanns en murarmästare vid namn Johan Kopp som arbetade på Linköpings slott. Han började mura ett runt torn på slottets västra sida trots att det inte var beställt. Kung Johan skrev upprepade gånger och bad honom ”att han änteligen skulle upphöra med att mura på den rundelen vi oss icke veta hava beställt”. En envis murare som ville mura runda försvarstorn liknande de Vadstena slott ännu har. Någonstans i slottets trädgård borde rester av dessa murar kunna spåras.

Arvstvisten

Kung Johan lämnade efter sig en son vid namn Sigismund som han fick med sin första hustru den polska katolska prinsessan Katarina Jagellonica. Eftersom kung Sigismund d ä av Polen dog innan Johan III hade Sigismund först 1587 blivit kung av Polen och nu ärvde han även tronen i Sverige.

Kung Sigismund av Polen och Sverige. Wikimedia Commons

Problemet var att han var katolsk som sin mor. Johan hade också haft en tydlig dragning åt det katolska, vilket inte var populärt hos hans yngre bror, hertig Karl som inte ville ha en katolsk kyrka styrd av påven. Han ville föra protestantismens fana som sin far. Hertig Karl ville utses till riksföreståndare som regerade landet när kung Sigismund var i Polen, men han hindrades i sina planer. Karl var självsvåldig och lydde inte kungens order utan bestämde sig för att kämpa om den svenska tronen och försvara den protestantiska tron. 1595 kallade Karl till riksdag i Söderköping. Då förbjöds den katolska gudstjänsten och alla katoliker skulle landsförvisas. Efter många diplomatiska turer utnämndes hertig Karl till riksföreståndare. Sigismund förklarade året därpå att detta var olagligt och så trappades krisen upp. De lojala herremännen som Sigismund satte som ståthållare på riksborgarna runt om i Sverige fortsatte vara lojala mot kungen som de hade svurit sin trohet.

Slaget vid Stångebro

Maktspelet mellan Sigismund och hans farbror fortsatte och kulmen kom sommaren 1598. I september 1598 landsteg Sigismund i Sverige för att göra upp med hertigen om makten. Han hade med sig en mindre armé av legoknektar, eftersom han inte förlitade sig på stöd från svenskarna, vilket visade sig stämma. Till en början gick allt bra för Sigismund och han intog Kalmar. Vid Stegeborg utbröt stridigheter och hertig Karl förlorade ett slag men läget försämrades för Sigismund och han inneslöts av hertigens trupper.

Stegeborgs slott. Suecia Antiquastick 1690-tal. ÖM

Lösa grupper av bönder kapade alla mattransporter och tillsammans med hertigens trupper hindrade de att vidare förstärkning, mat, kulor och krut nådde kungen. Sigismund tog den 23 september 1598 in på Linköpings slott tillsammans med sin syster Anna och lämnade sina trupper på Stångåns östra sida. Samtidigt tågade hertig Karl med sina trupper mot Linköping och slog den 24:e september läger vid Rystad. På morgonen den 25:e september upptäckte Sigismunds fältvakter att hertigens här ryckte fram mot staden. Larm slogs och Sigismund sände en styrka till Stora Stångebro vid Nykvarn och en annan till Lilla Stångebro, där Ågatan möter ån.

Vid dessa broar utbröt häftiga strider. Totalt hade Sigismund cirka 8 000 man på sin sida mot Karls 12 000 man. Hertig Karl vann slaget med små förluster medan Sigismund förlorade cirka 2 000 man, som höggs ner eller drunknade i Stångån. Det blev ett så blodigt slag att ”man på the döda kroppar kunnat både gå och rida öfwer ån”, sägs det.

Stigbygel funnen efter slaget vid Stångebro. ÖM

Stora och Lilla Stångebro förstördes av kanonkulor liksom muren kring S:t Lars kyrkogård. På grund av förstörelsen i staden blev linköpingsborna skattebefriade i två år. Landets befolkning var splittrad och svenskar stred på båda sidor. Norra Sverige stod mot södra, adeln mot bönderna. Dessutom ingick inhyrda trupper från Tyskland, Baltikum, Holland och Skottland. Östgötarna liksom smålänningar och västgötar var delade, men de flesta östgötarna slogs för hertig Karl. Slaget vid Stångebro 1598 var Sveriges sista inbördeskrig och det var kort men blodigt.

Pansarstickare, dolk som kunde nå igenom rustningar. Funnen på slagfältet vid Stångebro. ÖM

Sigismund avsätts som kung

Hertig Karls segrande trupper paraderade genom staden och han strödde guld över stadens invånare. Karl och Sigismund möttes i förhandlingar med fest på Linköpings slott i all vänskaplighet. De slöt ett avtal om att Sigismund förblev kung och skulle bege sig till Stockholm och att han skulle inkalla en riksdag där. Men Sigismund höll inte sitt löfte. Han begav sig inte till Stockholm, utan stannade i Linköping till i oktober. Därefter åkte han via Kalmar tillbaka till Polen för att aldrig mer återkomma till Sverige. Han svek alltså sina löften och blev därför avsatt 1599, sedan kunde Karl stegvis överta makten.

Kung Sigismund avsattes som svensk kung 1599. Wikimedia Commons

Linköpings blodbad

De kungatrogna rådsherrarna tillfångatogs och sattes i arrest i Linköpings slott. Där fick de sitta från hösten 1598 till mars 1600 då hertig Karl kallade ständerna till riksdag och rättegång på Linköpings slott. 800 personer samlades i rikssalen och lyssnade till hur Karl anklagade rådsherrarna för landsförräderi. De hade skadat landet och den evangeliska läran när de hade rått kung Sigismund att föra en utländsk krigshär mot Sverige. Några erkände och de blev benådade. De som ståndaktigt vägrade erkänna landsförräderi var Gustav och Sten Banér, Ture Bielke och Erik Sparre.

Bielkeättens stamgods Sturefors ligger strax söder om Linköping. 1600-tals slottet avbildat i Suecia Antiqua. ÖM

De blev dömda att mista ära, land och liv. Vilket betyder att de inte borde avrättas med svärd eftersom det enbart var adeln som fick den äran. De hade ju mist sin ära. Men det finns ett bödelssvärd som anses vara det som användes vid Linköpings blodbad. Svärdet fanns under några år i en monter på Linköpings slotts och domkyrkomuseum. Numera förvaras det i Rustkammaren på Skokloster som äger svärdet.

”Blodbadssvärdet” som anses vara bödelssvärdet som användes vid Linköpings blodbad i mars 1600.  Finns nu i Skoklosters rustkammare. ÖM

Bengt Falk, finsk hövitsman och son till dåvarande Linköpingsbiskopen blev också avrättad tillsammans med de fyra adelsmännen på Stora torget. Stora skaror samlades på skärtorsdagen den 20 mars 1600 för att beskåda avrättningarna. Vid riksdagen 1604 i Norrköping utsågs Karl till kung och Johan III:s då 14 årige son Johan Johansson fick avsäga sig sina tronanspråk och acceptera en titel som hertig av Östergötland.

Tuna kungsgård som belöning

Hertig Karls hovmarskalk Otto Helmer Mörner hade varit behjälplig med att arrangera rättegången och blodbadet. Som tack för sin insats fick han Tuna kungsgård vid Roxens södra strand som förläning. Tre generationer Mörner hann bo och bygga på Tuna innan gården drogs tillbaka till kronan vid reduktionen 1681. De stenhus som än idag står kvar på Tuna gård uppfördes vid mitten av 1600-talet av Carl Mörner.

Tuna kungsgård idag. Stora stenhuset byggt av Carl Mörner. ÖM

Hans syster Hedvig gifte sig med Robert Douglas och de byggde ätten Douglas stamgods Stjärnorps slott  på Roxens norra sida. Tuna kungsgård övergick 1684  till att bli översteboställe till Östgöta kavalleriregemente som var en del av den nyinrättade fasta armén. På andra sidan Roxen låg den andra gården som också blev översteboställe åt Östgöta infanteriregemente nämligen Kungsbro gård.

Stjärnorps slott  uppfört av Hedvig Mörner och Robert Douglas. Suecia Antiquastick. ÖM

Linköpings slott byggs klart av Karl IX

När Johan III gick bort 1592 var inte slottet helt färdigbyggt. Den översta våningen på norra flygeln saknades ännu. Den byggdes nu på och en stor sal färdigställdes. Salen kan man se vid ett besök på Slotts- och domkyrkomuseum. Dessutom uppfördes stora praktgavlar med dekor av huggen sten och stenklot.

Södra porttornet på Linköpings slott uppförs av hertig Karl

Nyare forskning visar att porttornet som tillskrivits Johan III inte stämmer, utan tornet uppfördes av Karl IX. Redan antikvarie Bengt Cnattingius nämner Karl som en tänkbar byggherre, nu är det bevisat med jämförande av murbruk från tornet i trädgården och murbruk från väggarna i Karl IX:s sal. Mellan det södra porttornet och södra flygeln fanns ett fällgaller som kunde sänkas ner för att inte fiender skulle kunna ta sig in på inre borggården.  Idag sitter stora rejäla portar på samma plats i det södra valvet. Det södra porttornet revs i samband med slottets upprustning till landshövdingebostad som gjordes i ordning 1799-1800.

Linköpings slott med norra flygeln och praktgavlar fullbordade. Slottsmodell byggd av M Gilstring

Två av dessa stenklot har tillvaratagits vid arkeologiska undersökningar inne i biskopstornet och de finns nu i samma sal vid den stora modellen av Karl IX:s slott. Äntligen var det kungliga slottet i Linköping färdigt, men tyvärr blev det inte använt mer av kungen utan lämnades till stor del åt sitt öde under hela 1600-talet.

Stenklot med avbrutet järnfäste. Det har suttit på en av slottets praktgavlar. Funnet i biskopstornets metertjocka golvlager i norra flygelns bottenvåning. ÖM

• Upp