1900–1940 Byggandet tar fart

Från mitten av 1800-talet hade entreprenörer, godsägare, stat och socknar som finansiärer anlitat byggmästare och arkitekter till uppförandet av påkostade stenhus i Linköping. Jonn O. Nilson utlyste en arkitekttävling för sitt hus som två ansedda stockholmsarkitekter vann. Han hade köpt två tomter vid Stora torget som slogs ihop till en för att få plats med sitt stora pampiga hus. 1894 stod huset klart.

Stora torgets tegelpalats byggt av Jonn O. Nilsson färdigt 1894. Fasad mot Torggatan. ÖM

Byggnaden täcker två tredjedelar av kvarteret och fick en påkostad interiör. Bottenvåningen innehöll butiker och andra våningen kontorslokaler. Själv bodde han med sin familj på tredje våningen. Fasaderna utmed Storgatan och mot torget ser ut som ett renässanspalats. Huset anses vara ett av de bästa exemplen på nyrenässansarkitektur.

Jonn O. Nilson. ÖM

På tomten där den förödande branden började år 1700 byggdes Centralpalatset 1909. I bottenvåningen öppnade stadens stora nya saluhall med plats för 59 handlare. I källaren höll nio fiskhandlare till! Huset var ett av de största i staden. Det sträcker sig utmed hela Bokhållaregatan och in på Nygatan.

Centralpalatset vid Stora torget 2 och Bokhållargatan. En av alla handlare som höll till i saluhallen. ÖM

Det fanns 15 affärslokaler i gatuplanet. Man hade nymodigheter som elektriskt ljus och ventilering av saluhallen med luftkanaler och fläktar på taket. En elektrisk hiss sattes in i uppgången vid torget som var den mer fashionabla delen av huset. Centralpalatset är byggt i jugendstil med dekorband, blad och kransar av finhuggen kalksten.

Centralpalatset har många fina dekordetaljer av huggen kalksten. ÖM

Nere vid den nyanlagda järnvägsparken byggdes flera stora hus. Det som kallas Miljonpalatset byggdes 1898 och innehöll några av stadens pampigaste lägenheter, som sexrummare på 295 m².

Miljonpalatset vid hörnet S:t Larsgatan Vasavägen stod klart 1898.

Förebilden till detta extra påkostade hus var det Bünsowska huset på Strandvägen i Stockholm som en av tidens främsta arkitekter I G Clason ritat. De äkta materialen skulle tala, med form och färg. Miljonpalatset var dock mindre än förlagan. Arkitekt Janne Lundin ritade huset och många andra ståtliga hus i sekelskiftets Linköping.

Förebilden Bünsowska huset på Strandvägen i Stockholm. ÖM

Vilka hade råd att bo i huset kan man undra? Jo grevinnan Bielke hyrde en stadsvåning här. Den nye landshövdingen Ludvig Douglas hyrde två våningar för att få plats! Slottet var under renovering och det här huset var betydligt bekvämare än det omoderna slottet. Här fanns riktiga badrum. En modernitet som inte hade kommit till slottet. Han fick sedan betala med egna pengar för att få ett badrum i slottet! Staten vägrade att bistå med sådan lyx när det fanns badhus i staden.

Varmbadhuset på Badhusgatan. ÖM

Miljonpalatset låg i stadens utkant med den nya järnvägsparken som närmsta granne. Både järnvägen och hamnen låg nära och man slapp stanken på somrarna från stadens utedass och öppna kloaker. Byggnaden Lithografen byggdes år 1905 med en fabriksdel och en bostads- och kontorsdel. Det innehöll då ett tryckeri.

Farbriksdelen till vänster och bostadsdelen mot S:t Larsgatan. ÖM

Kontors- och bostadsdelen i typisk jugendstil med balkonger, nischer och torn låg mot S:t Larsgatan, där dekoren av kalksten med växtornamentik kunde beskådas. Den separata fabriksdelen var inredd med toppmodern teknik för boktryckeri, bokbinderi och en kartongfabrik. Här fanns centralvärme och elektricitet till både belysning och maskiner vilket var alldeles nytt! 1912 kom självaste kung Gustav V på inspektion.

Lithografen på S:t Larsgatan 9 är byggt 1905 i jugendstil. ÖM

I en lokal i huset fanns Cykelmagasinet. Där tillverkades cykeln Gripen och däcket Atlas. Ägare var Johannes Peterzén som även hade andra affärsverksamheter.

Cykeln Gripen använd vid utflykt till Wernerska trädgården. ÖM

Hattar á la mode

Att bära hatt hörde först till överklassens och borgarnas kvinnor och bars mer i staden. Arbetarkvinnorna hade ett huckle på huvudet. En bit in på 1900-talet började man göra hattar i en fabrik och då blev hattar billigare och vanligare på alla kvinnor. Ett modert kortklippt hår gjorde det lättare ett bära hatt.

På 1930-talet flyttade Linköpings Strå- och Filthattsfabrik in i Lithografens lokaler. Firman leddes av den driftiga fröken Ida Israelsson. Hon hade som mest över 200 anställda, mest kvinnor och eget kontor i Paris. Hon gjorde många resor till Paris, Wien och Berlin för att se det senaste modet.

Linköpings Strå- och Filthattsfabrik skyltdockor med hattmodeller. ÖM

Ägaren direktör Ida Israelsson som bodde i en paradvåning i samma hus. ÖM

Som mest producerades 1000 hattar om dagen i fabriken. Hon bodde i en av husets paradlägenhet med husföreståndarinna och en kokerska, förutom privatsekreteraren. Dessutom hade hon chaufför och trädgårdsmästare på lantstället där hon även startade ett trädgårdsmästeri. Välklädd, lågmäld, kedjerökande styrde hon sitt företag med fast hand.

Bankerna bygger nytt

Riksbankens huvudkontor låg i Stockholm och man hade 23 avdelningskontor, ett i varje länsresidensstad. Först 1897 fick Riksbanken monopol på utgivning av svenska banksedlar. Nu behövdes kontor ute i landet för sedelhanteringen. Innan hade alla banker haft sina egna sedlar. Det slitna Assemblé- och spektakelhuset revs efter 100 år och Riksbankshuset byggdes 1903.

Riksbankshuset i gotisk stil ersatte Assemblé och spektakelhuset 1903. ÖM

Kalkstensfasaden och de många gotiska detaljerna gör ett verkligt stilfullt intryck. Runt ingångsporten finns en vacker skulpterad ranka och överst tronar en råtta som väktare av skatterna! Innan huset var klart framfördes protester mot det fula huset i Corren.

Råttan som vaktar skatterna i Riksbankens hus. Detalj i portalen. ÖM

Det första Sparbankshuset blev efter 50 år för litet och ett nytt pampigt bankhus uppfördes 1911. Det är utfört i tung nationalromantisk stil med gavlar som på en stor sextonhundratalsherrgård.

Sparbankens hus vid S:t Larsgatan uppfört 1911. ÖM

Den massiva portalens två vapensköldar föreställer de gamla östgötska länsdelarna Östanstångs och Västanstångs vapen. Burspråken har huggna djurhuvuden, där vakthundarna finns över entrén. Taket har blankt glaserat tegel prytt med järnsmidesflöjlar. Detta hus fick ett strålande mottagande.

Bistra hundar vaktar över entrédörren till Sparbankshuset. ÖM

Arkitekten Torben Grut hade ritat husgavlar som kom att influera många nya hus i Linköping de kommande åren. Torben Grut ritade ofta med medeltiden som förebild, exempelvis till Stockholms stadion hade han Visby ringmur i tankarna. Solliden på Öland, det kungliga sommarresidenset är också hans verk.

Elverket

Linköpingsborna hade sakta tagit till sig elektriciteten som något positivt. Men när det gamla gasverket var uttjänt 1898 satsade man hellre på att bygga ett nytt påkostat gasverk än en utbyggnad av elektriciteten, så som grannstaden Norrköping gjorde.

Gasverksområdet i Linköping. ÖM

Tack var den framsynte Jonn O. Nilson fick även Linköping så småningom ett elverk. Han köpte själv Nykvarns vattenfall i Motala ström 1902 och startade produktion av elkraft.

Bygge av kraftverk vid Nykvarn. ÖM

Då behövde man även installera elledningar till husen i staden vilket gjordes. Man abonnerade på ström till tre svaga glödlampor och bytte man till starkare glödlampa stängdes strömmen av. Man var van vid fotogenlampors svagare sken och upplevde att elektriciteten gav ett starkt sken innan de vant sig. 1906 köpte Jonn O. Nilson nästa vattenfall, Odensfors i Svartån, eftersom behovet av el bara ökade.

Nykvarns kraftverk i Motala ström. Tekniska verken

När Odensfors var i full gång byggde man ut elledningar till landsbygden väster om staden. Långt in på 1900-talet var stadens gator och torg upplysta med gasljuslampor. Jämfört med ett totalt mörker gav de ett betydande ljus, men jämfört med vad vi är vana vid idag var det ändå mörkt på gatorna. Successivt ersattes gaslamporna av ellampor, men det gick långsamt. 1906 diskuterades Stora torgets belysning, man nöjde sig med gasljus, men klockan i tornet till S:t Larskyrkan fick elbelysning.

1919 demonstrerade 2 000 personer för bättre elförsörjning i staden. 1921 övertog staden elverket från Jonn O Nilson sedan omfattande klagomål på elpriser och dålig försörjning debatterats i tidningarna. Affären kostade staden över 5 miljoner kronor. Han satt kvar några år som direktör innan han slutligen avgick efter ett bråk. Under 1920-talet började man så sakteliga införa elmätare innan dess hade man haft problem med att kontrollera abonnenternas strömförbrukning. En ångstation byggdes 1924 för att kunna få tillräckligt med elström även när vattenkraften inte räckte till.

Jonn O. Nilsons arbetsrum med telefon. Tekniska verkens museum, Gamla Linköping. ÖM

Rösträtt

Rösträttsfrågan kom att bli den viktigaste för arbetarrörelsen i Linköping i början av 1900-talet. Grunden i arbetarföreningens socialistiska program sammanföll med de radikalt liberala och i rösträttfrågan kunde de göra gemensam sak. Isidor Kjellberg kom att leda kampen för allmän rösträtt, men också för allmän värnplikt. Rösträttsföreningen i Linköping, den första i landet, blev stark och samlade folk ur arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och väckelserörelsen. Kjellberg och tidningen Östgöten spred budskapet. En broschyr med namnet Rösträtt eller revolution spreds i 5000 exemplar och 1887 hade föreningen över 2 000 medlemmar, 1895 var det 20 000 medlemmar fördelade på 160 filialer, huvudsakligen i Östergötland och med centrum i Linköping. Östgötaföreningen blev som en riksorganisation. Sveriges Allmänna rösträttsförbund grundades senare i Stockholm. Föreningen kom att bli grunden till ett liberalt politiskt parti. Arbetarrörelsen med fackföreningar växte sig starkare. Hantverksarbetarna gick i täten och skapade fackföreningarna sedan skråsystemet hade avskaffats på 1860-talet. De hade en tradition av yrkesmässig organisation. Bildningsfrågorna var viktiga och många engagerade sig också i egnahemsfrågan för att förbättra de odrägliga boendeförhållandena som rådde i staden. 1907 fick männen allmän rösträtt.

Valaffisch. Wikipedia

De etablerade partierna startade kvinnoklubbar. Det bildades en särskild Föreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt som höll möten på Arbis. Från och med 1909 hade kvinnor rätt att sitta med i olika politiska nämnder. 1911 valdes Sigrid Örn, lärarinna på Flickläroverket, in som ledamot av fattigstyrelsen. 1919-1922 satt hon även i stadsfullmäktige.

Några kampanjaffischer för kvinnlig rösträtt. Wikipedia

Eva Hanzén blev en föregångare för kvinnliga politiker i Linköping. Hon kom in i stadsfullmäktige som första kvinna 1916. Hon representerade liberalerna och hennes man var chefredaktör på tidningen Östgöten, John Hanzén. Till yrket var hon lärarinna på Flickläroverket under många år. Föreståndaren på Flickläroverket Ada Arwedsson var också en profil i kampen för förbättrade rättigheter för kvinnor. Hon grundade Linköpingsavdelningen av Fredrika Bremerförbundet. I september 1921 hölls det första val som kvinnor fick delta i. Äntligen! Sista landet i Norden att få kvinnlig rösträtt. Ungefär hälften av de röstberättigade kvinnorna använde sin röst. Året efter var det tre val: landstingsval och stadsfullmäktigeval och folkomröstningen för ett förbud av rusdrycker.

Albert Engströms affisch mot ett rusdrycks förbud. Wikipedia

Intresset för alla valen var svalt. Linköping gästades av socialdemokraternas ledare Hjalmar Branting och de borgerligas företrädare Arvid Lindman och Nils Edén. Linköpingsborna var emot förbudet, mer än i övriga landet, nej-sidan vann med 4,5 procent mot två procent i landet som helhet.

Demonstrationer

Arbetarrörelsens kampdag blev 1 maj då skulle man ut och gå i demonstrationståg för att visa sina åsikter på plakat. Det ledde till att 1 maj blev en allmän helgdag så ingen skulle behöva arbeta på arbetarnas dag.

Arbetarnas 1 Majdemonstration. Troligen vid Kungsträdgården i Stockholm. Okänd fotograf

Stora teatern

I slutet av 1800-talet rev man Assemblée- och spektakelhuset som hade haft en teaterscen. Den andra teaterbyggnaden i Wernerska trädgården, hade efter bara några år övergått till att vara samlingssal för Frälsningsarmén. Den fungerade mindre bra som teaterscen, bland annat saknades loger. Behovet av ett nytt teaterhus var trängande vid sekelskiftet 1900. Ett teaterbolag bildades 1901 och man vände sig till den arkitekt som hade ritat Kungliga operan i Stockholm, Axel Anderberg.

Linköpings nya teaterbyggnad låg i utkanten av staden. ÖM

När Teatern byggdes låg den i stadens utkant med öppna fält runtomkring. För att få ekonomin att gå ihop byggde man en teaterrestaurang som öppnade några veckor innan premiären av ”Bröllopet på Ulvåsa” av Frans Hedberg, i december 1903. Fyra landshövdingar satt i publiken på premiären! Salongen hade 503 platser och den beskrevs ha ”festlig glans i ädel måttfullhet.” Man hade lite bråttom att öppna, redan under december vilket ledde till att fasaderna inte var putsade till premiären. Man skröt över att man satsat på brandsäkerhet i denna byggnad.

Nyputsade fasader på den nya teatern. ÖM

Teatern hade ingen fast ensemble utan hyrdes ut till olika teatersällskap som reste runt med olika föreställningar, ungefär som Riksteatern gör idag. Rekordåret 1917 hade man 148 olika föreställningar! Men så kom biograferna till Linköping på 1920-talet, och då sjönk intresset för teatern. Man hankade sig fram till 1947 då man bildade Norrköping-Linköpings stadsteater. Den fungerar än idag, men heter nu Östgötateatern. Ekonomin har alltid varit lätt bekymmersam och Corren har skrivit spaltkilometer genom åren. Men linköpingsborna älskar sin teater och går fortfarande flitigt på de flesta föreställningar.

Folknöjen

Men man sökte sig även till rena nöjen som cirkus. Det kunde man se i en permanent cirkusbyggnad som invigdes 1912 på Platensgatan. Idag finns enbart cirkuskaféet kvar i bottenvåningen som med sina öppettider är en samlingspunkt för de som börjar extra tidigt på jobbet eller har jobbat natt. Tyvärr är resten av husets interiör inte så cirkuslikt idag utan omgjort till kontorslokaler.

Cirkushuset på Platensgatan. ÖM

Konditorier och kaféer hade en gyllene period från sekelskiftet och fram till 1960-talet. Då fanns 68 kaféer i staden! Ett av de mest kända var Snus Violas som egentligen hette något annat, men man kunde köpa snus i lösvikt hos Viola, förutom kaffe och bullar. Själv körde hon runt i en stor amerikanare av 1930-talsmodell.

Snusviolas berömda café. ÖM

Weiders konditoriimperium växte stort och omfattade mot slutet hela sju kaféer. Människor hade ju varken tv eller dator hemma så de träffades på lokal. Hellre där än i de små trånga lägenheter som många trängdes i. Bostadsbristen var mycket stor under långa perioder av 1900-talet.

Kafélivet blomstrade i Linköping. ÖM

Filmen gör entré

Den första lokal i Linköping där man visade film var Arbis året 1897. Senare kom Arbis att kallas för den Stora biografen. Electro på Repslagaregatan öppnade 1905 i ett ombyggt Metodistkapell. Mohriska biografen på Storgatan 32 byggdes som stumfilmsbiograf i jugendstil på 1910-talet. 1917 fanns det tre stumfilmsbiografer som snabbt blev ett populärt nöje.

Mohriska biografens salong. ÖM

Victoriabiografen var en av de första och den låg i hörnet S:t Larsgatan Drottninggatan. Den gjordes om till ljudbiograf 1933, som sista biograf i staden och döptes då om till Grand. Mohriska fick sin ljudanläggning 1929. Stora hotellets konsertsal byggdes om till biograf Regina. Den stora biografboomen sammanföll med funktionalismens genombrott och biografer kom att få ett utseende som skiljde sig från teatersalongernas.

Linköpings garnison

Linköping var en viktig knutpunkt vilket bidrog till att Garnisonen med de olika regementena förlades hit. Lite tveksamheter fanns inför att få en massa militärer som kunde bete sig ostädat vid stadens nöjesställen. Garnisonen kom att bli Linköpings största arbetsplats. Kaféer, konditorier och biografer levde gott på alla militärer och värnpliktiga som ville ut och roa sig på kvällarna. Matinköpen till regementena bidrog till ökade inkomster för många i staden och omlandet.

Östgöta trängregementes mässbyggnad. ÖM

Det startade 1911 med Östgöta trängkår kom hit och fortsatte med en rad olika regementen. Garnisonen var som störst i början av 1960-talet då fanns A 1, I 4, Lv 2 och T 1 samt en rad olika officers och kadettskolor. En gradvis neddragning av försvaret ledde till att det ena förbandet efter det andra avvecklades och 1997 upphörde den militära verksamheten helt i staden.

Malmen

Under 1800-talet fanns Livgrenadjärregementet på Malmen, det flyttade senare över till Garnisonsområdet i Linköping. I början av 1900-talet kom flyget med baron Carl Cederström som grundade den militära flygskolan 1912.

Carl Cederström, flygbaronen som startade flygskola på Malmen. ÖM

Först 1927 byggdes permanenta hangarer, innan hade man klarat sig med stora tält. Man byggde även de första flygplanen på Malmen, innan ASJA och SAAB startades. Många olika sorters flygflottiljer och flygskolor har passerat under 1900-talet och idag finns Helikopterflottiljen och Flygvapnets flygskola kvar på Malmen. Flygvapenmuseum i Malmslätt visar det svenska flygets historia i en ny uppdaterad utställning som invigdes 2010. Sveriges äldsta militärflygplan, kallad Bryggarkärran, donerades 1910 av bryggare Otto Emil Neumüller till flygvapnet och finns nu på Flygvapenmuseum.

Flygvapenmuseums nya entré efter senaste utbyggnaden. Flygvapenmuseum

Industricentrum vid Stångån

Utmed Stångån har många företag vuxit fram genom åren. Uppströms låg Tannefors kvarnby där kvarnar varit i drift i närmare 600 år. Tannefors tillhörde S:t Lars socken som införlivades först 1911 i Linköpings stad. På Tanneforssidan fanns det plats att bygga upp de stora industrierna. Först kom Erland Uggla 1907 och startade AB Svenska järnvägsverkstäderna, ASJ, som tillverkade tåg och spårvagnar.

Tågvagnar byggda på ASJ. ÖM

På bara några år växte verksamheten så mycket att de blev den största leverantören av tåg till Statens järnvägar. Erland Uggla ansåg att man skulle köpa svensktillverkade maskiner i största möjliga mån. Han såg till att arbetarna hade bra arbetslokaler och fick beröm av provinsialläkaren för detta. 1915 startade han Svenska Armaturfabriken som blev leverantör av ventiler och armatur till ASJ. Som alternativ produkt till tåg såg Uggla flygplan och redan 1914 knöt han kontakter med flygskolan på Malmen. 1924 sökte han stöd hos staten för att starta en svensk flygindustri men fick nej! Då startade han själv upp en egen flygplanstillverkning 1930 som kom att heta ASJA. 1932 fick de sin första order av staten och Uggla köpte mark till att anlägga flygplatsen. Det är den som idag är igång under namnet Linköping City Airport. Först 1939 slogs SAAB och ASJA ihop till ett bolag.

Längst upp till vänster i bild syns flygplatsens landningsbana. Can Burcin Sahin

Uggla engagerade sig även i stadsfullmäktige där han arbetade hårt för att modernisera den nya stadsdelen Tannefors. Vatten och avloppsledningar och inte minst gatubelysning behövdes så brandkåren skulle kunna ta sig fram vid behov. Ugglas engagemang gällde även staden Linköpings modernisering. När Kreugerkraschen var ett faktum 1932 drabbade det ASJA och Uggla då mycket av affärerna var placerade i Östgöta Enskilda Bank som drabbades hårt av Kreugerkraschen. Sammantaget ledde det till att Wallenbergarna kom att ta över makten i företaget. Uggla begick självmord. Hans dödsruna visar på en man med tusen idéer och ständigt verksam.

Offentlig konst

En milstolpe passerades när det första stora konstverket kom till på Stora torget i Linköping. Det var Folkungabrunnen av Carl Milles som vann tävlingen som handlade om att illustrera Folkungaättens betydelse för den östgötska historien.

Carl Milles som gjort Folkungabrunnen med Folke Filbyter. ÖM

Förslaget blev omdiskuterat. Heidenstam som skrivit om Folkungaätten stödde dock Milles tolkning.

Verner von Heidenstam författare till Folkungaträdet. Wikimedia Commons

Den groteske Folke och hans häst ansågs vara ”en styggelse för östgötsk hästavel!”. Själv ansåg Milles att ”Folkungabrunnen blir nog det vackraste jag gjort”. Vid invigningen den 12 december 1927 var det 20 grader kallt, trots det sprutade vattnet för fullt i fontänen! Man var ju tvungen att visa fontänen i sin fulla prakt. Landshövdingsfrun Alice Trolle hjälpte till vid själva invigningen.

Invigning av Folkungabrunnen 12 december 1927 i 20 minusgrader, trots det sprutade vattnet. ÖM

Omkring tio tusen nyfikna människor fanns på Stora torget. Tidningar runt om i landet skrev om invigningen. Över hundra gäster höll bankett på Frimurarhotellet. Verner von Heidenstam, Carl Milles, donator Henric Westman, landshövding Eric Trolle och andra kända personer fotograferades framför Folke Filbyter dagen efter.

Dagen efter invigningsfesten poserade alla inblandade män framför Folke Filbyter.

En annan ”konstskandal” var domkyrkans nya altartavla av Henrik Sörensen. Altartavlan invigdes 1935 och fick ett mycket blandat mottagande.

Henrik Sörensens altartavla i Linköpings domkyrka, invigd 1935 ansågs vara en skandal. ÖM

Diskussionerna pågick i åratal i Corren. Det gick så långt att man ansåg att domkyrkan var vanhelgad! Fortfarande på 1990-talet ville domprosten slippa tavlan. Efter en offentlig diskussion beslöt man att den skulle få vara kvar. Många unga känner igen sig och tycker mycket om den. Den ljusa killen, Jesus, i mitten ser ut som unga gör idag.

Henrik Sörensens altartavla i Linköpings domkyrka, Kristus. ÖM

1850–1940