Linköpings medeltida stift

Linköpings stift inrättades senast 1104 i samband med att Lunds biskop blev utsedd till kyrkans överhuvud i Norden. Alla svenska stift förtecknades i ett dokument som finns bevarat i Florens. Linköping hade troligen en biskop innan dess. Den kristna grav med latinska bokstäver och en kristen bön inhuggen som man hittat rester av i domkyrkans grund, tyder på att en biskop funnits redan under 1000-talets första hälft. Biskopen måste ha haft en träkyrka men var den stått vet vi inte idag. Inga spår efter träkyrkan har hittats ännu. Den rimmade biskopskrönikan talar om biskoparna Richard och Herbert som vi inte vet något om eller ens när de var biskopar. Den som träder fram under 1100-talet är biskop Gisle som var biskop från 1130-talets mitt och fram till minst 1164, ungefär 30 år. Han var med och invigde Lundakatedralens högaltare 1145. Några år senare var han värd tillsammans med kung Sverker för Sveriges första stora kyrkomöte, ett provincialkoncilium som 1153 hölls i Linköping. Hedersgäst vid mötet var den engelskfödde kardinalen Nikolaus Breakspear som på påvens uppdrag besökte de nordliga länderna Norge och Sverige. Han kom resande på våren 1153 från Norge, där han hade inrättat ärkebiskopssätet i Trondheim, till Linköping. På mötet i Linköping diskuterades var det svenska ärkebiskopssätet skulle ligga, det vill säga centrum för den svenska kyrkan. Tydligen var stridigheterna så stora mellan götar och svear att kardinalen fick åka hem med oförrättat ärende. Han drev igenom att den svenska kyrkan skulle betala Peterspenningen, en skatt som gick direkt till Rom. Nicolas Breakspear blev 1154, efter att hans föregångare hastigt dött, utsedd till påve under namnet Hadrianus IV.

Påve Hadrianus IV, relief i Rom. Wikimedia Commons.

På mötet i Linköping beslutade man att kyrkan skulle betala en skatt som kallas Peterspenning till påven i Rom och att äktenskap skulle ingås genom en kyrklig ceremoni. Man beslutade också att man inte skulle få bära vapen i kyrkan. Vapen skulle lämnas i vapenhuset, det rum man först kommer in i innan man går in i kyrkorummet. Det kallas ju fortfarande för vapenhus trots att det var länge sedan vi lämnade ifrån oss vapen där. Först 1164 blev Uppsala utsett till ärkebiskopssäte. Samtidigt beslutades att alla skulle betala tiondeskatt till kyrkan.

Linköpings stift var mycket rikt och näst ärkestiftet högst i rang. Stiftet bestod av hela Östergötland, stora delar av Småland, Öland och Gotland. Redan 1163 skiljdes landskapet Värend ut och Växjö blev ett eget stift. Efter medeltiden avskiljdes Gotland och Öland från Linköpings stift och Kalmar blev eget stift 1602 vilket gjorde att sydöstra Småland försvann. Linköpings stift omfattar idag Östergötland och nordöstra delen av Jönköpings län samt norra delen av Kalmar län.

De medeltida biskoparna skulle resa runt och besöka alla sina församlingar med jämna intervaller. Vägarna var ofta undermåliga, det fanns troligen enbart ridstigar. En biskop tillbringade många dagar i sadeln på sin häst. Utspridda över stiftet låg alla biskopsgårdar som ingick i det som kallas för biskopsbordet vilket var biskopens underhåll och lön. Det som odlades på biskopsgårdarna och de skatter som samlades in kunde förvaras på gårdarna. När biskopens resefölje kom fanns det som behövdes för deras uppehälle på plats. Biskoparna kom ofta från högt ansedda familjer som hade egna gods och förmögenheter. Deras visitationsföljen kunde bestå av 20-30 personer och ännu fler ibland, en del var soldater som skulle skydda biskopen mot faror. Biskoparna levde som furstar med egen livvaktsarmé under medeltiden. Med reformationen ändrades biskoparnas ekonomiska förutsättningar genom att Gustav Vasa hade konfiskerat alla biskopsgods och de stora biskopshushållen reducerades betydligt.