Majkarnevalen och Bonnkapälle

Linköpings läroverkspojkar skapade en karnevalstradition redan år 1860 som höll i sig närmare 136 år. Det började 1860 då ett gäng  musicerande ungdomar åkte på en oxdragen vagn genom Linköping. Det var början för både orkestern som heter Bonnkapälle och Majkarnevalen. Bonnkapälle lever vidare som en av landets äldsta orkestrar. När Linköping förvandlades till universitetsstad fick däremot majkarnevalen hård konkurrens från Studentorkesterfestivalen. Under de följande åren började studenternas upptåg konkurrera ut gymnasisternas motsvarighet. På 1990-talet började majkarnevalen få problem att hitta sponsorer och på Correns insändarsida kunde man läsa protester från linköpingsbor som tröttnat på att se berusade gymnasister skråla på poänglöst utstyrda vagnar. Den sista majkarnevalen genomfördes 1996 och en 136-årig tradition gick i graven.

Majkarnevalen var under många år ett trevligt vårtecken för Linköpingsborna. Såväl 1 maj och sedan valborgsmässoafton har varit karnevalsdag då skolbarnen hade lov. Karnevalen häcklade politiker, drev med kändisar och världshändelser i en osalig blandning. Till varje karneval såldes program som såldes under högljudda utrop i bostadskvarteren redan på förmiddagen av kringgående ”majgubbar”. Somliga var inte helt nyktra efter en lång natts festande och sminkning.

Men Bonnkapälle fortsätter med sitt spelande ”hellre än bra” än i dag. Som varje modern orkester har de en egen hemsida där man kan läsa att medlemmarna studerar eller har studerat på någon gymnasieskola i Linköping. Stadgarna säger att en kapällist måste vara av manskön, ha uppnått den mogna åldern av 16 år och skall behärska ett musikinstrument. Bonnkapälle leds av en dirigent, ”shänten”, som enligt gammal tradition dirigerar med en kosvans. Han gör det med stolthet, väl medveten om att han leder en av Sveriges äldsta orkestrar.

Bonnkapälle  på  studenorkesterfestivalen 2011. E Jonsson