Tuna kungsgård
Tuna kungsgård ligger vid Roxen i ett fornlämningsriktområde med i huvudsak järnålderslämningar. Själva kungsgården Tuna har anor minst från 1200-talet. Vid en genomgång av Svenskt Diplomatarium återfanns ett flertal dokument från Tuna i Rystad socken. I ett av diplomen från 1288 skänker kung Magnus Ladulås kronans allmänningsskogar vid Tuna till riddaren och lagmannen i Närke, Knut Mathiasson. År 1321 donerades sex och en halv attung mark från Tuna gård till Vreta kloster. En attung var ett markområde ungefär så stort att man förväntades kunna föda en familj under medeltiden. Storleken berodde också på markens bördighet. Man anser det motsvarade ungefär 12 hektar mark. Donationen var alltså ca 78 hektar stor. Från 1400-talet är flera dokument bevarade. 1405 dömde häradshövdingen i Åkerbo härad, Sigge Birgersson, Tuna till att vara ”konungs treding” vilket innebar att år 1405 hade kung Erik av Pommern intressen i Tunas mark.
1451 gjorde riddaren Erik Holmstensson Rosenstråle en bytesaffär så han blev ägare till Tuna. Gården stannade i familjen Rosenstråles ägo tills Riksföreståndaren Sten Sture köpte den för 1200 svenska mark 1492. 1520 fick väpnarna Holmsten Eriksson och Erik Jönsson Rosenstråle, släkt till förra generationen Rosenstråle, byta tillbaka Tuna gård mot några mindre gårdar. I brevet beskrivs en del av bakgrunden till Sten Stures köp av gården. Han påstås ha tilltvingat sig gården av Holmsten Eriksson för 600 danska mark men själv skrivit 1200 svenska mark i brevet. Från 1517 ägdes Tuna av biskop Brask. Det berodde på att Stens Sture sent omsider hade lämnade gården som kompensation för Rönö biskopsgård som Sten Stures trupper hade bränt 1497.
Nästa ättling av familjen Rosenstråle, häradshövding Erik Jönsson kom att bli indragen i en tvist mellan biskop Brask och kung Gustav Vasa om Tuna och de tidigare nämnda bytesgårdarna. Han lyckades dock behålla Tuna fram till 1549 då Gustav Vasa fråntog Erik Jönsson Tuna gård.
Konungs-Tuna
Gården började benämnas Konungs-Tuna när den blev Gustav Vasas kungsgård. Gustav Vasa gav fogden Oluf Mickelsson Krok på Linköpings gård i uppdrag att vara gårdsfogde på Tuna. Han skötte även förvaltningen av Askeby kloster och prebendebönderna i Åkerbo härad mellan 1549 och 1561. Under de första åren av Kroks tid som fogde byggdes nya bostads-, ekonomi- och magasinsbyggnader. Dessa byggdes på ”holmen”, en förhöjning i landskapet som var omfluten av vatten på våren.
De bevarade byggnadsräkenskaper som finns visar på stor aktivitet under åren 1551-52. ”Stora byggningen” kallas ett hus som verkar ha varit ett tvåvånings boningshus. ”Kungl. Maj:ts eget kök” byggdes samma år liksom ”Kungl. Maj:ts hemlighus” En källare sprängdes i berget. Över källaren byggdes 1555-57 en stor träbyggnad som kallades ”Borgstugan” med ett porttorn framför. En bro anlades över sankmarken fram till porttornet. Den motsvaras av den vägbank som idag leder in mot gårdstunet.
Entré till Tuna kungsgård. ÖM
I Östergötlands handlingar finns bevarade fogderäkenskaper för Åkerbo härad från 1550. Den årliga räntan fördes då till stor del till fogden på Tuna gård. Fogden ansvarade även för Linköpings gård som tidigare varit biskopsgård vilket kan ses i räkenskaperna. De indelades på samma sätt som den äldre kyrkliga indelningen av skatte-, frälse- och prebendebönder. Någon förändring i skattelängdernas indelning verkar inte ha genomförts år 1550. Även Tuna hade ju varit biskopsgods under en kort period. Tuna och underlydande gårdar hade ansvar för sammanlagt 56 biskopshästar och 41 gånghästar vilket tillsammans blir närmare hundra hästar. Äldre benämningar som biskopshästar levde kvar och antalet var påtagligt stort. Tuna var en avelsgård, liksom många andra stora kungsgårdar som tidigare varit biskopsgårdar.
De två gamla källarbyggnaderna som sluter gårdstunet mot söder. ÖM
Stormaktstiden och släkten Mörner
Efter Gustav Vasas död blev Tuna fogdesäte 1563 för häradshövdingen i Skärkinds fögderi. En ordning som fortsatte med vissa uppehåll till 1602 då hertig Karl gav gården till sin tyske hovmarskalk Otto Helmer von Mörner som tack för hjälpen med att arrangera Linköpings blodbad. Otto Helmer dog 1612 och hans änka Maria Grünau levde ensam på gården i sex år fram till 1618 då hon gifte om sig med släktingen Stellan Otto Mörner. Hennes son, riksrådet friherren Carl Mörner af Tuna övertog gården 1635. Han hade Tuna i 30 år och var den som genomförde den stora förändringen av Tuna då två stenhus byggdes.
Stora stenhuset på Tuna kungsgård. ÖM
I både Broocmans beskrivning av Östergötland, i Widegrens Nya beskrivning av Östergötland och i Almquist Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden upprepas att det byggdes tre stenhus på Tuna. Ett byggt 1651 och ett 1652 samt ett större tredje hus som blev nedbrutet och uppfört i två våningar 1754. Möjligen har de två senare uppgiftslämnarna skrivit av Broocman som inte redovisar någon källa. Eller har det faktiskt funnits ytterligare ett stenhus? Vad vi vet byggdes det lilla norra stenhuset 1651. Det stora södra stenhuset byggdes om till ett tvåvåningshus under 1700-talet vilket borde motsvara uppgiften om 1754. Däremot verkar det södra huset ha byggts redan 1644 och inte 1652 enligt en bevarad del av en stenportal. Här kan byggnadsarkeologiska undersökningar komma att bli aktuella för att förstå hur stora stenhuset faktiskt har tillkommit.
Avhuggen sten med årtal 1644 som troligen suttit över portal till stora stenhuset. ÖM
Carl Mörner lät anlägga stora trädgårdar söder och öster om stora stenhuset. De indelades i två fruktträdgårdar enligt 1688:s karta ,varav en låg bakom ekonomibyggnaderna, en stor humlegård, en kålgård, en ornamental renässans/barockträdgård, en kryddträdgård och en inhägnad Ziergarten fanns med. Fritt översatt från tyskan, en smyckesträdgård som kanske var en inhägnad rosenträdgård.
Tuna kungsgård 1688. Kartan beskuren. Riksarkivet
Carl Mörners ende överlevande son, översten, landshövdingen och friherren Berndt Didrik Mörner af Tuna övertog gården 1665. Vid reduktionen 1681 fick han överlämna gården till kronan. Under de 78 år som Tuna var sätesgård åt familjen Mörner genomgick gården stora förändringar. På Suecia Antiquastickets teckning som var förlaga till sticket har stora stenhuset enbart en våning. På den tryckta bilden har Tuna stora stenhus blivit högre och fått två våningar. Portbyggnaden av trä har en framträdande plats och i bakgrunden skymtar lilla stenhuset. Trädgårdsmästarbostaden och en av badstugorna ligger vid trädgårdens gräns mot de frusna, översvämmade fälten som på denna vinterbild kallas Gårdsiöön.
Suecia antiquasticket Tuna kungsgård 1690-tal.
Tuna som översteboställe
År 1684 blev Tuna översteboställe till Östgöta kavalleriregemente enligt den nya boställsförordningen. Vid varje översteskifte genomfördes syn på gården då protokoll upprättades. Dessa 24 syneprotokoll med detaljerade uppgifter om husen finns idag på Krigsarkivet. Uppgifter från några av protokollen framskymtar i artiklar om Tuna, men än återstår mycket att gå igenom.
Entrédörr till stora stenhuset. ÖM
1791 slogs två regementen samman och översten för det nya Livgrenadjärregementet fick sitt boställe på Kungsbro gård i Vreta kloster socken, på andra sidan Roxen. Tuna förblev bostad för den övertalige översten, fältmarskalk Claes Gustavsson Horn fram till 1818. Under en mellanperiod fram till 1837 innehade den gamle fältmarskalken Curt Bogislaus von Stedingk Tuna innan det åter blev översteboställe. Boställsförordningen fanns kvar fram till 1876 och när den upphörde var Tuna inte i något vidare skick. Stora stenhuset verkar inte ha utnyttjats som bostad i någon större omfattning efter 1818.
Köksspisen i stora stenhuset. ÖM
Arrendatorer
Från 1876 har Tuna varit arrendegård. Det lilla stenhuset skänktes till arrendatorn för att kunna användas som byggnadsmaterial när den nya bostaden skulle byggas. Eftersom arrendatorn valde att bygga i trä förblev det lilla stenhuset orört. Dagens arrendatorsbostad är en envånings träbyggnad med snickarglädje som på 1880-talet uppfördes väster om kungsgården. Det stora stenhuset kom i huvudsak att stå obebott men användes för kalas och som magasin några årtionden in på 1900-talet enligt artiklar i lokalpressen.
Lilla stenhuset renoverades 1925-26 och fick då en för tiden modern inredning med nya kakelugnar, tapeter och modernt kök. I samråd med Bengt Cnattingius beslutade man sig för att skydda flera av de vackert målade 1600-talstaken med sekundära innertak. År 1965 återfördes det lilla stenhuset till statlig ägo och till Tuna kungsgård som blivit ett statligt byggnadsminne 1935. Det lilla stenhuset var bebott under större delen av 1900-talet av flera generationer Rydstrand, från början som permanentbostad och senare som sommarställe, men från 1988 har huset stått obebott.
Takmålning i lilla stenhusets norra del. ÖM
Vad som ska hända med Tuna kungsgård den närmaste tiden är ännu oklart. Förhandlingar pågår mellan Linköpings kommun och Statens Fastighetsverk om ett köp av Tuna gård med tillhörande åkermark. Ekängens expansion kommer då att kunna ske på Tunas kungsgårds åkermark. Detta satte sig länsstyrelsen emot och nu är det inte enbart gårdscentrat som omfattas av Byggnadsminnesförklaringen utan all åkermark vilket ledde till att Linköpings kommun inte kan köpa enbart åkermarken.