Hur vet vi detta?

Våra kunskaper om historien och tiden innan de skriftliga källorna fanns baserar sig främst på arkeologi, geologi, kulturgeografi och botanik. Den danske arkeologen C J Thomsen delade in förhistorien i tre kronologiska perioder stenålder, bronsålder och järnålder. Det är konstruerade tidsindelningar som har använts i snart 200 år och de gäller för Norden och delar av norra Europa. Var och en av dessa perioder har indelats i mindre underperioder. Gränserna för perioderna har förändrats något under åren men i huvudsak är det samma indelning som på Thomsens tid. Föremål från de olika perioderna har sorterats i kronologier som har använts för tidsbestämning.

Människor som levde under förhistorien har aldrig själva ansett sig leva i en tid som kallats stenålder eller bronsålder. Paleolitikum och mesolitikum kallas idag ofta för jägarstenålder och neolitikum för bondestenålder vilket bättre beskriver människornas huvudsakliga levnadssätt. Bronsåldern har tidigt indelats i sex perioder efter hur föremålen har förändrats. Numera talar vi mest om äldre och yngre bronsålder som kan skiljas åt genom föremålens olika dekor. Järnåldern indelas i fler perioder som baseras på händelser i Europa. Förromersk järnålder, romersk järnålder och folkvandringstid har relaterats till det romerska rikets uppgång och fall. Vendeltid är en helt svensk tidsperiod liksom vikingatid som finns i de nordiska länderna. I Europa börjar medeltiden vid 500-talet medan vår medeltid börjar vid mitten av 1000-talet. Medeltiden har fått tre perioder som tidig medeltid, högmedeltid och senmedeltid. Därefter inträder 1500-talet och historisk tid då man använder århundradena som datering och namn. Från 1600-talet kommer ett nytt källmaterial nämligen lantmäterikartor. Även om skriftliga källor börjar komma under medeltiden visar det sig att arkeologin och andra vetenskaper behövs som komplement. Många företeelser är inte beskrivna eller skriftligt dokumenterade.

Tvärvetenskap

Våra kunskaper om historien och tiden innan de skriftliga källorna fanns baserar sig främst på arkeologi, geologi, kulturgeografi, fysik, dendrokronologi, botanik, språkvetenskap och konstvetenskap. Arkeologer tar ofta andra vetenskaper till hjälp för att få fram så mycket kunskap som möjligt ur ett arkeologiskt framgrävt material. Genom att låta en botaniker med specialiteten arkeobotanik undersöka jordprover från en undersökningsplats kan en massa kunskap om vad som odlades framkomma. Även vilda växters pollen avslöjar hur landskapet sett ut. En geolog kan hjälpa till med jordarts- och bergartsbestämning och strandlinjeförändringar. Kulturgeografen kan beskriva hur landskapet har sett ut under olika århundraden av mänsklig påverkan. Dateringar av olika lämningar görs ofta med ¹⁴C-metoden som bygger på den radioaktiva ¹⁴C atomens halveringstid. Allt organiskt material lagrar in kol, vilket upphör när något dör därmed startar nedbrytningen.

En annan metod för datering av trä är dendrokronologi. Årsringarna blir olika breda beroende på växtperiodens längd, fukt och temperatur. En serie av minst 50 årsringar bildar ett unikt mönster som sedan jämförs med en känd årsringsserie och så vet man vilket år trädet fälldes. Konsten kan skildra människors redskap och kläder, material som lätt förmultnar och därför inte finns kvar vid en utgrävning. Ett bälte som varit dekorerat med små metalldekorer s.k. ströningar är sällan helt bevarat, enbart metallen finns kvar. Här kan en målning visa hur de små metallföremålen använts.

Skriftliga källor

De äldsta skriftliga källor vi använder oss av i Sverige är inskriptioner med runor på runstenar och föremål av trä, metall och ben. Runalfabetet kallas för Futharken och finns i en äldre version med 24 runor som användes från 100-talet till 800-talet då man började använda den 16-typiga Futharken som är den vanligaste på alla runstenar. Bristen på skriftliga källor är ett problem under vissa perioder. Även avskrifter av äldre handlingar som gjorts flera hundra år senare, kan vara behäftade med felaktiga avskrivningar och tolkningar som man får vara medveten om. Det äldsta bevarade brevet vi känner till är från påven Gregorius VII till kungarna Inge d ä och Hallstan år 1080. En kopia på brevet ligger i Vatikanens arkiv och i Svenskt Diplomatarium. I Riksarkivet finns ett fåtal svenska diplom från 1100-talet. Från 1200-talet finns något fler men först under 1300-talet började mängden skriftliga avtal, köpehandlingar, testamenten, protokoll och brev öka markant.

Landskapslagarna som hade traderats muntligt skrevs ner under 1200-talet. De speglar tidens rättssyn och människovärde vilken skiljer sig från landskap till landskap. Erikskrönikan är en rimkrönika om det politiska läget i Sverige från ca 1250 till 1319.Birgittas uppenbarelser med bl.a. beskrivningar av hur hushållet sköttes på en storgård. Biskop Nils Hermanssons Birgittaofficium, Linköpings biskopskrönika, nedtecknades på 1500-talet med beskrivningar av alla medeltida biskopar. Biskop Henrik Tidemanssons dikter om hushållning. Biskop Hans Brasks Hushållsbok, Biskop Hans Brasks registratur, Donationslängder till Vreta kloster och Askeby kloster. Altarstiftelser och donationer till kyrkorna. Vadstena klosters diarium. Visor och Balladtexter. Olaus Magnus, Historien om de nordiska folken. Johannes Magnus, Alla götars- och sveakonungars historia. Gustav den förstes registratur med omslag av medeltida pergamentbrev. Per Brahe d ä, Huuszholdzbook för ungt adelsfolck. Ecclesia Lincopensis av Herman Schück

Tidiga utländska skrifter

Några äldre skrifter från romarriket är bevarade, exempelvis historikern Tacitus krönika om de germanska folken från första århundradet. Historikern Jordanes som på 500-talet i Getica beskriver de gotiska folken på ön Scandza. Båda dessa krönikor har genom åren tolkats på olika sätt av historikerna. På 900-talet har den arabiske reseskildraren Ibn Fadlan givit en ögonvittnesskildring av hur vikingar beter sig! Både deras hygien och ceremonierna vid en hövdingabegravning beskrivs. Nestorskrönikan från Kiev på 1100-talet beskriver bland annat vikingars liv. Saxo Grammaticus, biskop Absalons klerk skrev den danska historien fram till 1185. Isländska sagor, Heimskringla och Nordiska kungasagor ger en bild av samhället på Island och Norge som kan appliceras på det svenska samhället. De skrevs ner av lagman Snorre Sturlasson på 1200-talet.