Medeltid

Bottenvåningens tre olika medeltida byggnadsfaser i plan.

Murverket har ännu inte kunnat undersökas med moderna metoder vilket gör att dateringen är osäker. Skolbyggnaden fördubblades i storlek när ytterligare en huskropp byggdes till under senmedeltid.

Byggnaden fungerade som Domkyrkans församlingshem under hela 1900-talet och några årtionden in på 2000-talet. Efter ett par års arbeten med arkeologiska undersökningar och omfattande renoveringar  återinvigdes församlingshemmet 2020. Vid undersökningar i bottenvåningen hittades flera tidigare okända murar. Även utanför norra väggen låg en kraftig mur parallellt med byggnaden. Dessa murar har ingått i äldre byggnader och möjligen som en del av kyrkogårdsmuren. Forskningen om murarnas ålder är inte slutförd.

Domkapitlet, domkyrkans administrativa styrelse

Linköpings Domkapitel, vårt lands äldsta domkapitel grundades med påvens tillåtelse 1232 under biskop Bengts tid. Prästerna som satt i domkapitlet hette kaniker, vilket var en högt utbildad och ansedd präst. En kanik fick sin lön från sitt kanonikat som bestod av en sockenkyrka och donerade gårdar. Kanikerna bodde inte permanent i Linköping utan vid sin sockenkyrka. Det man producerade på gården blev prästens lön. Domkapitlet gav ökad makt till biskop och stift och ett minskat kungligt inflytande över tillsättningen av biskop och präster. Domkapitlet föreslog en biskopskandidat som påven i Rom måste bekräfta eller förkasta inom tre månader. Innan hade kungen eller den lokale stormannen haft mycket mer att säga till om vid tillsättningen av kyrkliga ämbetsmän.

Bottenvåningens tre olika medeltida byggnadsfaser i plan.

Murverket har ännu inte kunnat undersökas med moderna metoder vilket gör att dateringen är osäker. Skolbyggnaden fördubblades i storlek när ytterligare en huskropp byggdes till under senmedeltid.

Byggnaden fungerade som Domkyrkans församlingshem under hela 1900-talet och några årtionden in på 2000-talet. Efter ett par års arbeten med arkeologiska undersökningar och omfattande renoveringar  återinvigdes församlingshemmet 2020. Vid undersökningar i bottenvåningen hittades flera tidigare okända murar. Även utanför norra väggen låg en kraftig mur parallellt med byggnaden. Dessa murar har ingått i äldre byggnader och möjligen som en del av kyrkogårdsmuren. Forskningen om murarnas ålder är inte slutförd.

Domkapitlet, domkyrkans administrativa styrelse

Linköpings Domkapitel, vårt lands äldsta domkapitel grundades med påvens tillåtelse 1232 under biskop Bengts tid. Prästerna som satt i domkapitlet hette kaniker, vilket var en högt utbildad och ansedd präst. En kanik fick sin lön från sitt kanonikat som bestod av en sockenkyrka och donerade gårdar. Kanikerna bodde inte permanent i Linköping utan vid sin sockenkyrka. Det man producerade på gården blev prästens lön. Domkapitlet gav ökad makt till biskop och stift och ett minskat kungligt inflytande över tillsättningen av biskop och präster. Domkapitlet föreslog en biskopskandidat som påven i Rom måste bekräfta eller förkasta inom tre månader. Innan hade kungen eller den lokale stormannen haft mycket mer att säga till om vid tillsättningen av kyrkliga ämbetsmän.

Linköpings domkapitels sigill. ÖM

Domkapitlet hade ett eget sigill med domkyrkans två skyddshelgon Petrus och Paulus sittande på en tron med fötterna på liggande krönta fiender! Kontrasigillet var två korslagda nycklar med en biskopsstav tvärsöver.

Sigill

Eftersom de flesta inte var skriv- eller läskunniga undertecknades inte dokument med en namnteckning utan man satte dit sitt sigill. En sigillstamp var en värdefull ägodel som man inte fick bli av med. Under ett dokument av pergament hängdes ofta flera vaxsigill i lösa band eller i en pergamentremsa från själva brevet.

Pergamentbrev med sigillen i skyddande linnepåsar. Riksarkivet.

Utfärdaren och alla närvarande vittnen satte dit sina sigill för att intyga äktheten i det som dokumentet avhandlade. Det fanns personliga sigill men även institutioner som domkapitlet, rådet, klostret eller gillet hade egna sigill. Världsliga sigill var runda medan kyrkliga makthavare oftast hade spetsovala sigill. Undantag fanns som domkapitlets sigillstamp som var rund.

Valdemar Birgerssons kröning

1250 när Birger jarl befann sig på korståg i Finland, dog kung Erik den läspe och halte och Birgers äldste son, den 12 årige Valdemar valdes till kung. 1251 kröntes han i Linköpings domkyrka, men den som innehade den verkliga makten var fortfarande hans far Birger. Farmor Ingrid Ylva hann troligen närvara vid sin sonsons kröning innan hon dog samma år. Domkyrkan bestod fortfarande av ett mindre romanskt långhus men med ett nytt utbyggt kor och nya korsarmar.

Linköpings domkyrka 1251. Fotomontage B Lundquist.

Prostkyrka med doprätt

Det fanns tre prosterier i Östergötland, i Linköping, Söderköping och Skänninge. S:t Lars kyrkan var prosteriets kyrka, en centralkyrka av stor betydelse i mellersta Östergötland.

S:t Larskyrka med tillbyggt torn 1176. Planritning L Norr ÖM

Ett prosteri är ett förvaltningsområde där prosten är chef. Prosten i S:t Lars anses även ha varit domprost i Domkyrkan. Dopet var nödvändigt för att bli medlem i den kristna kyrkan och doprätten innehades av S:t Lars kyrkan fram till 1241 då ärkebiskopen tilldömde domkyrkan doprätten. Möjligen hade det nybildade Domkapitlet något att göra med den överflyttningen. Troligen bodde domprosten på den stora tomt som låg på S: t Larskyrkans norra sida, där Ågatan löper idag.

Tomtkarta från 1697. Domprostens gård låg vid den röda markeringen. Karta J Levin. ÖM

Linköpings biskopsgård under 1200-talet

Under 1200-talets första hälft brann biskopsgården. Den reparerades och byggdes ut med en stor källare på södra sidan om palatsbyggnaden.

Linköpings biskopsgård vid 1200-talets mitt. P Rydberg ÖM

Tiderna var mycket oroliga när den unge kung Johan Sverkersson dog 1222 som den siste av sin ätt, endast tre år efter kröningen i Linköpings domkyrka. Den som kunde efterträda honom var Knut Erikssons åtta årige son Erik Eriksson som fick en förmyndarregering under sin uppväxt. Men efter några år, 1229 togs tronen över av Knut långe Holgersson som satt i förmyndarregeringen och antagligen var en släkting. Han stödde inte kyrkan och dess indrivning av skatter. Påven beklagade i ett brev det dåliga ledarskapet i landet och att peterspenningen, skatten till Vatikanen, inte betalades som den skulle. 1234 dog Knut och Erik blev återinsatt på tronen. Han fick inga barn så även Eriksätten dog ut 1250. Det var under dessa tider som biskopsgården blev lågornas rov . I rosenrabatten på husets västra sida är en armborstpilspets upphittad.

Stridspilspets från tidig medeltid. ÖM

Biskop Bengt Birgersson bygger ut biskopsgården

Nästa stora utbyggnad av Linköpings biskopsgård gjordes mot slutet av 1200-talet när Birger jarls yngste son Bengt Birgersson var biskop i stiftet. Hans bröder hade byggt sig palats av det nya moderna materialet tegel och det gjorde även biskop Bengt. Han var hertig av Finland innan han blev biskop i Linköping och här lät han uppföra ett riddartorn med öppen skyttevåning, fem våningar högt.

Modell av biskop Bengts riddartorn. Modell av M Gilstring. ÖM

Linköpings biskopsgård vid 1200-talets slut. P Rydberg. ÖM

Dessutom förlängde han det gamla palatset med en mindre borgstuga och en pampig ryttargång så det kom att likna storebror Valdemars palats i Vadstena.

Valdemars kungapalats nu Sancta Birgitta klostermuseum. ÖM

Kung Magnus Ladulås, även han storebror till biskop Bengt, hade byggt sitt tegelpalats Alsnöhus i Mälaren och möjligen ett vid Stockholms slott. Bengt verkar ha önskat sig samma moderna lyx som sina bröder. Dessutom skaffade han sig personliga sigill på löpande band allt eftersom han fick nya titlar. Fem sigill är kända vilket är fler än någon annan medeltida person lämnat efter sig i Sverige.

Biskop Bengts sigill, en till varje ny titel som ärkedjäkne, kansler, hertig och biskop och ett kontrasigill. ÖM

Andra hus från 1200-talet

I den nuvarande biskopsgårdens trädgård, vid Ågatan norr om domkyrkan, hittades rester av stenmurar och ett kalkstengolv som kunde dateras till 1200-talet med hjälp av keramikbitar som låg på golvet.

Nyupptäckt kalkstensgolv i biskopsgårdens trädgård. ÖM

Det var tre skärvor av äldre rödgods vilket inte är några vanliga fynd i Linköping. Husgrunden är endast delvis undersökt så därför är husets storlek okänd.

Skärvor av äldre rödgods från 1200-talet med glasyr på utsidan. ÖM

Strax nedanför domkyrkans kor bredvid Studenternas hus, hittade man vid en arkeologisk undersökning smidesgropar och svartgodskeramik från 1100-1200-talen.

Skärvor av svartgods med dekor. ÖM

De låg under resterna av två hus som brunnit i början av 1300-talet. Husen verkar ha använts under 1200-talet, ett av dem som kammakarverkstad att döma av allt benavfall samt en tärning och kammar.

Kam av ben funnen i kvarteret Absalon. ÖM

En del av en finhuggen kalkstenshäll från ett kristet gravmonument hittades också. Flera lager med kalkstensflis som var avfall från domkyrkobygget hade använts som vägbeläggning och en gårdsplan, dessutom hade man lagt ett lager flis över de brända husen.

Kalkstensflis

Gamla Stånggatan som gick från Stångebro och upp till Stora torget hade stenlagts redan under 1200-talet. Att bygga vägar och broar var omfattande och dyrt. All den kalkstensflis som uppstod när man högg kalkstenen vid de stora kyrkobyggena kom att användas som medeltidens singel! I kvarteren nära domkyrkan ligger mycket kalkstensflis i marken. Speciellt i S:t Persgatan framför domkyrkan låg tjocka lager flis men ju längre från domkyrkan ju mer specifik användning hade flisen fått. Kalkstenflislagren har återfunnits i kvarteren Aposteln, Absalon, Eolus och Brevduvan m.fl. platser.

Karta med kvarter som förekommer i texten. Johan Levin. ÖM

Kalkstenskällaren

I hörnet Storgatan Apotekaregatan, inne på gården, ligger en kryssvälvd kalkstenskällare med två rum. Den byggdes på 1200-talet och har ovanliga spetsbågiga nischer i två väggar och liknar ingen annan medeltida källare i staden. Denna djupt liggande och påkostade kalkstenskällare har ingått i en större gårdsanläggning.

Kryssvalv av kalksten i källaren från 1200-talet. ÖM

Vem som ägt gården vet man inte, men en fundering är om kungens fogde möjligen skulle ha kunnat vara källarens ursprungliga ägare. Förvaring av skatter som betalades i natura alltså mat som smör, ost, saltat kött och säd borde ha fungerat mycket bra i denna svala, om än onödigt påkostade källarmiljö.

Den långa trappan som för ner till kalkstenskällaren från 1200-talet. ÖM

Tinget och lagen

Hade man blivit utsatt för ett brott eller var inblandad i en tvist gick man till tingsplatsen. Någon verkställande myndighet fanns inte, så den som vunnit ett mål fick själv bestraffa den skyldige eller kräva ut sin rätt med hjälp av andra. På medeltiden gällde det omvända mot idag, den anklagade var skyldig att bevisa sin oskuld. Målen avgjordes ofta med edgång, det vill säga att några personer gick i ed för någon och svor på personens oskuld. Männen som gick i ed kallades edgärdsmän. Senare under medeltiden blev det vanligare att man undersökte sanningen bakom påståendena. Straffet var vanligen böter om inte brottet var mycket allvarligt, då kunde dödsstraff eller stympningar förekomma. Kroppsstraff var dock inte värst, utan fredlöshet. En fredlös person stod utanför samhället, förlorade all egendom och kunde dödas av vem som helst utan att den personen straffades.

Lagmannen som kunde lagstiftningen utsågs av kungen. Lagmän hämtades från samhällets mäktigaste familjer och som lön för sitt arbete fick de ett antal gårdar. En känd släkt med tre generationer lagmän var Folkungaättens lagmansgren. Magnus Bengtsson av Folkungaätten var en känd lagman som var son till biskop Bengt Magnusson. När Magnus dog 1263 efterträddes han av sin son Bengt Magnusson som skrev ner Östgötalagen på 1290-talet. Bengts son Magnus Bengtsson blev också lagman i Östergötland och hans dotter Ingeborg, gifte sig med lagman Birger Persson i Uppland. Deras dotter var den heliga Birgitta.

Östergötland var indelat i 18 härader som själva ansvarade för rättsskipning och beskattning. Varje härad hade ett fast tingsställe. Över häradet fanns landstinget (lagsagotingen) som leddes av lagmannen. Sverige var indelat i ett antal lagsagor som bestod av ett antal härader. Lagen gällde inom en lagsaga och Östergötlands lagsaga gällde i Östergötland och östra Småland. Till lagmannens skyldigheter hörde att hålla fyra landsting årligen på lagsagans ordinarie tingsplats. Liunga ting hölls vid den stora Skeppssättingen vid Stångebro innan det flyttades över till andra sidan Stångån och den blivande staden Linköping.

Där fyra härader möttes låg Liunga ting.Valkebo häradsgräns har flyttats sedan tidig medeltid. Karta J Levin ÖM

Biskopens gods

Eftersom biskopen skulle resa runt på visitation till alla kyrkor i sitt stora stift hade han ett antal gårdar fördelade över stiftet som bestod av Östergötland, Öland, Gotland och norra Småland. Tillsammans bildade gårdarna det som kallades för ”biskopsbordet” där Linköpings gård var huvudgodset, det som idag är Linköpings slott. Gårdarna var en del av biskopens ekonomiska försörjning.

Biskopens gods låg spridda i det stora stiftet. Karta J Levin ÖM

Ett annat av biskopsgodsen var Bro gård vid Motala ströms mynning i Roxen. Gården donerades till Vreta kloster 1269 men enbart tre år senare var gården en del av biskopsbordet. Biskop Henrik skrev i april 1272 flera brev från Bro. Gården Bro hade varit kungligt gods redan vid 1100-talets början då kung Inge och drottning Helena donerade två attungar från Bro till Vreta klosters grunddonation. De ägde även kalkstensbrottet som användes till flera kyrkobyggen som Vreta Kloster och Domkyrkan

Tegelgolv lagt i fiskbensmönster daterat till sent 1200-tal. Har troligen varit biskopens kapell på Kungsbro gård. S Carlsson

Idag heter gården Kungsbro och är en av få undersökta biskopsgårdar. Här har grunderna efter flera stenhus från 1100- och 1200-talen undersökts. Ruinen av ett stort kalkstenshus sannolikt en tornbyggnad med två meter tjocka murar grävdes ut på 1990-talet. Den liknar en torngrund som upptäcktes vid Linköping slott. En medeltida stenkällare från 1200-talets början står kvar intakt än idag. Nyligen jämfördes murbruket i källaren på  Kungsbro med källaren som byggdes till på Linköpings slott och de visade sig stämma helt. Biskoparna verkar ha använt samma byggnadshytta inne i Linköping som ute på Bro gård som Kungsbro hette ursprungligen. Över ingången har man ristat en biskopskräkla och huggit in IHS XPS några hundra år senare, vilket betyder Jesus Kristus. Källaren har antagligen använts till förvaring av biskopens insamlade skatter som betalades i natura. Källaren kallas än idag för Hertig Magnus efter Gustav Vasas yngste son som ska ha suttit inspärrad där när han var sjuk i slutet av 1500-talet.

Resterna av ett litet tegelkapell grävdes fram strax under gräsmattan. Det kan knytas till samma tid som biskop Bengt Birgerssons utbyggnad av Linköpings biskopsgård på 1200-talets slut. Fina golv av saltglaserat tegel lagda i fiskbensmönster hittades på båda dessa biskopsgårdar och vid en jämförelse med murbruket från Kungsbro tegelgolv och biskop Bengts lilla borgstuga på Linköpings slott visade det att murbruken är exakt lika.

En annan biskopsgård som användes mycket under medeltiden var Munkeboda vid Motala ströms utlopp ur Roxen. På Munkeboda finns ruiner efter tre olika medeltida  stenbyggnader. En av dem härstammar från 1400-talet, men de övriga har inte kunnat dateras närmare.

En av tre ruiner på biskopsgodset Munkeboda som ligger nära Roxens utlopp. R Hedvall.

Staden och Franciskankonventet grundas

Eftersom inget dokument har bevarats vet vi inte med absolut säkerhet när Linköping fick sina stadsprivilegier utfärdade av kung Magnus Ladulås .

En kopia av Kung Magnus Ladulås sigill  i ett släktträd på Linköpings slotts och domkyrkomuseum. ÖM

Privilegiebrevet brann troligen upp vid en stadsbrand på 1540-talet. Det som tyder på att det skedde år 1287 var grundandet av Franciskankonventet som anlades på kunglig mark på den södra sidan om Stora torget, där Hospitalstorget ligger idag. Magnus Ladulås grundade här sitt fjärde Franciskankonvent. Biskop Bengt Birgersson, lillebror till kungen, testamenterade en större summa pengar, altarprydnad och mässkjortor till klostret. Ett testamente från Botild i Vimarka skrivet 1287 tyder på att konventet var nytt. Att en tiggarorden som Franciskanerna grundades anses vara ett tecken på att det fanns en stadsbefolkning som kunde bistå munkarna med pengar och mat.

Biskop Bengts sigill som hertig och biskop, från släktträd på Linköpings slotts- och domkyrkomuseum. ÖM

Franciskanernas konvent återfunnet

Nyligen skulle Hospitalstorget om gestaltas och då man redan tidigare hade hittat gravar strax under trottoaren på Nygatan som daterats till medeltiden antog man att klostret fanns nära. Redan 1912 gjordes en arkeologisk undersökning vid torget i samband med bygget av de nya husen runt torget. Nu hittades rapporten av arkitekt Erik Holmdal i ett arkiv i Stockholm och där påpekas att den mur som då undersöktes ”skulle kunna vara yttermuren på en kyrka eller möjligen en hel klosteranläggning”. Tänk så rätt han hade bara synd att det tog mer än hundra år att hitta rapporten. Nu är stora delar av kyrkomuren återfunnen i torgets södra del och många medeltida gravar har undersökts. Koret, det norra sidoskeppet och en stor del av långhuset kunde friläggas. Formtegel återfanns i rasmassorna som visade att kyrkan har haft valv av tegel.

Franciskanernas kyrka låg några decimeter under asfalten på Hospitalstorget i dess södra del. Tegelmurar som rivits efter reformationen. ÖM

På 1990-talet gjordes undersökningar på Bastuplan och då hittades rester av en sen 1200-talsbyggnad och dessutom en liten minisköld med ett Folkungalejon i relief. Den har suttit på någons kläder eller bälte som tillhört denna kungliga ätt. Platsen där den hittades ligger strax utanför klostrets tomtgräns.

Minisköld stor som en lillfinger nagel med Folkungalejon. Funnet vid Bastuplan. ÖM

I kvarteret Ambrosia strax utanför domkyrkogården hittades en förgylld betselprydnad i form av en vapensköld dekorerad med ett Folkungalejon. Sköldformen var typisk för sent 1200-tal.

Folkungalejon på betselprydnad funnen i kvarteret Ambrosia. Teckning S Ljungstedt. ÖM

Bröderna Magnusson, Karl, Bengt och Birger

De tre bröderna Magnusson, söner till Magnus Minnesköld och Ingrid Ylva från Bjälbo hade alla ett stort inflytande i Linköping. Två av dem, Karl och sedan Bengt, var biskopar i stiftet. Karl dog på korståg i Baltikum 1220 och då tog Bengt över som biskop. Biskop Bengt Magnusson anses ha varit far till Magnus Bengtsson som blev lagman i Östergötland. Båda biskoparna var mycket äldre än den yngste brodern Birger som föddes runt 1210 i Bjälbo.

Birger jarls sigill på släktträd i Linköpings slotts och domkyrkomuseum. ÖM

När han sedan blev rikets siste jarl, med stor makt, stiftade han de första lagarna som gällde i hela landet. Det kallades för edsöreslagar eller fridslagar, man skulle svära en ed vid tinget att man skulle följa och försvara dessa lagar. Birger var far till den unge kung Valdemar. Men han fick inte uppleva att näste son blev kung. Birger blev änkling 1254, då hans hustru Ingeborg dog samma år som den yngste sonen Bengt föddes. Han gifte om sig 1261 med den danska änkedrottningen Mechthild. Det blev ett femårigt äktenskap innan Birger dog 1266.

Bröderna Birgersson, Valdemar, Magnus och Bengt av Folkungaätten

Birger jarls tre söner har haft stor betydelse för Linköpings historia. Den äldste sonen Valdemar kröntes som kung i domkyrkan.

Kung Valdemar Birgerssons sigill på släktträd i Linköpings slotts- och domkyrkomuseum. ÖM

Efter 25 år på tronen med vidlyftigt leverne hade hans yngre bror Magnus tröttnat på Valdemar och övertog makten genom en statskupp 1275. Kung Magnus höll en herredag 1280 på Alsnön där det världsliga frälset inrättades dvs. den herreman som kunde ställa upp med en fullt utrustad stridshäst till landets försvar blev skattebefriad. Denna riddarklass blev grunden för den svenska adeln. Magnus fortsatte sin fars arbete med att stifta lagar mot våldgästning, dråp, misshandel och våldtäkt. Magnus Ladulås kan ha fått namnet ”Ladulås” av att bonden genom lagen fick rätt att låsa sin lada för kungen och hans män, som ofta utnyttjat böndernas gästfrihet. Den nya lagen förbjöd våldgästning. Yngste sonen Bengt var den förste ärkedjäknen i Linköpings stift innan han blev kansler till sin bror Magnus. Därefter blev han utsedd till hertig av Finland, det land som hans far Birger varit med om att erövra. Slutligen blev Bengt biskop i Linköping 1286. Biskop Bengt dog i pesten 1291 vilket kanske var tur eftersom hans frikostighet och byggande ledde till stora skulder som det tog domkapitlet flera decennier att ordna upp.

Schackspel ett överklassnöje

I kvarteret Eddan där gamla busstorget låg i Linköping, nära gränsen till  Franciskanernas tomt.  Här återfanns många olika sorters odlingslager åkrar, trädgårdar, kålgårdar djupa diken men även stenålders keramik. Ett område med en lång och varierande historia. Troligen hade närheten till klostret betydelse för det unika fyndet av en schackdrottning 6,5 cm hög som hittades i ett jordlager. Drottningens kläder har färgrester kvar som visar att hennes klänning varit röd och svart. Hon har snidats i horn med många fina detaljer som klänningsveck, mantel över axlarna, rutmönster på stolen, en krona, flätat hår, små skospetsar som sticker fram under fållen, tydliga ansiktsdrag av en duktig hantverkare. Jämför man med med schackpjäserna som hittades på Lewis finns många likheter. Eddadrottningen dateras till 1200-talets första hälft. Tomten som gavs till klostret var i kunglig ägo vilket kan förklara fyndet av ett lyxföremål som en snidad schackpjäs.

Myntsystemet

Innan Birger jarl kom till makten hade varje landsdel ett eget myntsystem. Birger skapade den första myntreformen i Sverige och införde en gemensam fastlandsvaluta dvs. Gotland hade fortfarande ett eget myntsystem. Myntverkstäderna tillverkade mynt och inlöste äldre mynt mot nya. Ofta byttes tre gamla mynt mot två nya och på så vis tjänade kungamakten stora pengar. Under Valdemar Birgerssons första regeringstid präglades stora mängder mynt. 30 000 mynt har hittats i skattfynd. Valdemar slog brakteater som är ensidigt präglade små silvermynt, enligt både Götaländsk och Svealändsk myntning.

Mynt präglade på ena sidan sk. brakteater. Birger, Valdemar och Magnus olika mynt. .

Åren 1261 till 1266 slog Birger egna mynt i Löddöse med ett B på, vilket är märkligt eftersom enbart kungar fick slå mynt. Magnus Ladulås ökade myntningen och den myntverkstad som låg närmast fanns i Skänninge. Egentligen använde man inte mynt i så stor utsträckning under 1200-talet, man använde mest byteshandel. Först på 1300-talet under Birger Magnusson slår penningsystemet igenom och vi fick en enhetlig valuta i hela landet med mynt som var präglade på båda sidor.

Domkyrkan byggs ut

Vid mitten av 1200-talet var den nya korsarmen färdig och ett nytt långhus blev nästa etapp i utbyggnaden. 1280 lyckades biskop Henrik få ett beslut på att halva tiondet från sockenkyrkorna under åtta års tid skulle gå till domkyrkans byggnadshytta. Det gav stora inkomster som satte fart på långhusets utbyggnad. Vid denna utbyggnad sattes ett rosettfönster in i ett av fönstren i den södra långhusväggen. Det var helt orört sedan 1200-talets andra hälft och väldigt vittrat och behövde bytas ut. En exakt kopia tillverkades av skickliga stenhuggare. Nu sitter åter ett fint rosettfönster i masverket på det stora fönstret på södra långhuset igen. Det ursprungliga fönstret är uppsatt i Nicolaikoret.

I samband arbetet på domkyrkans fönster i södra koret fann man nya ej tidigare registrerade järnstämplar som var märkta med versalerna AF. Efter lite forskning fann man att de var från Jakobslunds järnbruk som grundades 1770 av Axel von Fersen den äldre. Sedan ravinen utmed Motala ström renoverades och fick en promenadväg kan man gå till ruinerna av Jakobslunds järnbruk och vända.

När det var dags för nästa förlängning av det förmånliga avtalet 1288 var kungens egen bror Bengt biskop vilket nog bidrog till en förlängning med åtta år. Under denna tidsperiod hann man bygga åtminstone fyra travéer och ett västtorn på långhuset. En travé är valvet mellan två valvbågar.

Linköpings domkyrka år 1300 i Linköpings slotts-och domkyrkomuseum. Modell av M Gilstring. ÖM

Utländsk arbetskraft och låneord

De stora monumentala byggnaderna som biskopsgården och de två kyrkorna uppfördes av importerad välutbildad arbetskraft. Den hantverksskicklighet som behövdes för att hugga sten och blanda ett så hållbart bruk krävde erfarenhet och kunskap som man troligen inte kunde förvärva här i landet. Byggmästaren som även var arkitekt kom ofta från Tyskland. Stenhuggarna var den högst betalda yrkeskategorin som hade en lång lärlingstid innan de kunde skapa stenskulpturer som de i domkyrkan. Många tyska ord som har med hantverk och byggnation att göra kom på detta sätt in i vårt svenska språk. Ord som evig, myndig, mäktig, äkta, kvitt, fri, pant, kök, planka, källare och trappa kommer från tyskan och orden visar att tyskan blev viktig inom rättsväsende, handel och hantverk.

Dokumentbrist

Vid den här tiden börjar de skriftliga dokumenten öka i omfattning. Under 1200-talet finns det bevarade dokument som mest rör kungar och biskopar. Från 1300-talet blir stadens råd, borgmästare, fjärdingsmän, gillen och kyrkliga befattningshavare synliga i de bevarade dokumenten. Men här finns ett osäkerhetsmoment, då det enbart finns dokument bevarade från 1200-talet som rör överheten, är det svårt att veta om dokument som berör allmänheten saknas eller aldrig har funnits? Arkeologin kan till viss del hjälpa upp bristen på skriftliga dokument men inte berätta i detalj vad som hänt.

Klädsel under 1200-talet

Vanlig kvinnoklädsel under 1200-talet var en lång vid klänning med en linnesärk under. Var man jungfru fick man visa sitt hår, medan en gift kvinna skulle dölja sitt hår med någon form av huvudbonad.

Man och kvinna i typiska kläder från 1200-talet. Klädparad på Linköpings slotts- och domkyrkomuseum. L  Franzén

Mansdräkten var också ganska lång men inte lika vid. Hade man lång dräkt blev byxor onödiga och hosorna blev vanliga. Det var ett slags tygstrumpor som man fäste med remmar i bältet, som två separata långstrumpor. På huvudet hade männen ofta en liten mössa som liknar en babymössa, en så kallad coif som även kunde användas under en rustning.

Riddarväsendet instiftades 1280 av kung Magnus Ladulås. Klädparad på Linköpings slotts- och domkyrkomuseum. L Franzén

Vreta kloster brinner

Klostret i Vreta råkade ut för en förödande brand under 1280-talet. Kyrkan skadades svårt men som en följd av det byggde man det stora nunnekoret i väst som idag utgör nästan hälften av kyrkans längd. Nunnorna fick bistånd av biskop Bengt och hans bror kung Magnus Ladulås som båda närvarade vid kyrkan återinvigning 1289. Vreta kloster kyrka som fortfarande är delad i det äldre långhuset och det stora nunnekoret är en av vårt lands historiskt mest spännande kyrkor.

Vreta kloster kyrka med det stora nunnekoret, invigt 1289. ÖM