Tidig medeltid

Under 1000-talet började vi gradvis bli kristna och ett nytt skriftspråk introducerades när den kristna kyrkan etablerade sig i nära samförstånd med kungamakten. Innan det latinska alfabetet gjorde sitt inträde hade vi runskriften som användes på sten, trä, ben och metall. De kristna skrifterna skrevs på pergament, papper var ännu långt borta.

Äldsta skriftliga belägg

Första gången Linköping nämns i ett skriftligt dokument var när Lund blev ärkebiskopssäte över hela Norden och de nordiska stiften räknades upp år 1104. Liunga Kauping kallades stiftet som skrevs med en punkt mellan orden, varför vet vi inte. Namnet har översatts med marknadsplats på ljungheden. Dokumentet finns i Florens. De första åren av 1100-talet byggdes både S:t Larskyrkans långhus och domkyrkan S:t Per. 1100-talets första årtionde måste ha varit en expansiv period med stor aktivitet vid dessa kyrkobyggen.

Linköpings äldsta domkyrka ca 1110. Modell av M Gilstring i Linköpings slotts och domkyrkomuseum. ÖM

Stenkilsätten

I början av 1100-talet grundade kung Inge den äldre av Stenkilsätten och drottning Helena vårt lands första kloster i Vreta strax nordväst om Linköping. Enligt en donationslängd, som bevarats i en 1500-talsavskrift, gjordes grunddonationen till Vreta kloster av kung Inge och drottning Helena. Mark från ett antal namngivna gårdar listas i donationsbrevet.

Norra fasaden av Vreta kloster kyrka från år 1100. ÖM

Det äldsta kända brevet riktat till en svensk person är från år 1080 då påven Gregorius VII skrev till kungarna Inge d ä och Halstan att han gläder sig åt folkets omvändelse till den kristna tron. De senaste åren har en anläggning som troligen var ett Baptisterium undersökts i Vreta kloster. Det var en speciell dopanläggning ämnad för vuxendop. Baptisterier finns bevarade på många platser i södra Europa men inget har varit känd i Sverige. Vreta klosters baptisterium har uppförts mycket tidigt, före klostermuren, vilket kan ha ett samband med detta påvliga brev. Att Stenkilsätten hade kontakter i södra Europa kan vi se på de resterna av sidenkläder som återfanns i graven

Vreta kloster renoverade Baptisterium som är täckt med ett glashus. ÖM

Vreta klosters kyrka har även ett unikt gravkor med kupoltak på södra sidan om kyrkan. Det byggdes som gravkapell för den Stenkilska kungaätten. Ett unikt gravkor av sitt slag i Sverige. Vid gravöppningen 1910 konstaterades att Inge varit en mycket reslig person mer än två meter och han hade begravts i ett exklusivt sidentyg. Gravkapellet är så pass speciellt att det bör ha uppförts av importerad arbetskraft, troligen från Italien där förebilder till det kupolförsedda kapellet finns i Ravenna. Efter kung Inges död, före 1110 kan drottning Helena ha blivit nunna i Vreta, en viss osäkerhet finns om detta då en Helena Sverkersdotter också kan vara den som avses i källorna.

Stenkilsättens gravkapell från 1100-talets första år. Kupoltaket i kapellet är målat i bysantinsk stil, förlagan finns i Ravenna, Italien. ÖM

Kalkstenen som byggnadsmaterial

De kyrkor som byggdes under tidig medeltid fick sitt byggnadsmaterial från kalkbrotten i Vreta. Därifrån kunde man lätt transportera stenarna på Roxens vatten och is på vintern in till Linköping. Den kungliga donationen från tidig 1100-tal bestod bland annat av kalkbrottet på Bro gårds ägor i nuvarande Drabbisdal och Bergs samhälle. Den kalksten som bröts i dagbrott, var skivig och bestod i de övre lagren av kalkstensskivor om 10 -30 centimeter och se på murarna i Vreta kloster här ser man just det materialet. Stenhuggare kom senare att ta ut större block och högg kvaderstenar med olika mejslar till släta ytor. Det kan man lätt se murar och byggnadsdetaljer på murar från 1200-talet. Användandet av nya mejslar som tandad mejsel gör att man kan datera byggnadsdetaljer i Domkyrkan.

Klosterhuset som nyligen gjorts till mottagningscenter i Vreta kloster har två dörromfattningar som huggits med tandad mejsel vilket leder till att huset dateras till 1200-talet. Den äldsta säkra dateringen av kalkstenar huggna med tandad mejsel är korsmittens kolloner i Domkyrkan som dateras till 1230-talet.

Kyrkomötet 1153

Andra gången Linköping nämndes i skrift var 1153 då Sveriges första stora kyrkomöte hölls här med biskop Gisle och kung Sverker den äldre som värdar. Mötet leddes av den besökande påvlige delegaten Nicholas Breakspear. Här fanns då den första domkyrkan S:t Per, en nybyggd biskopsgård och S:t Larskyrkan inom ett begränsat område. Av någon anledning möttes både världsliga och kyrkliga ledare just här. Den senaste forskningen visar att Linköpings biskopsgård byggdes under 1100-talets första hälft och var klar till kyrkomötet. Murarnas utseende tyder på ett hastbygge som man ville få klart till kyrkomötet och den påvliga delegatens besök. Med hjälp av C14 datering av murbruket i husets grund vet vi nu med säkerhet att biskop Gisles hus stod klart 1149.

Man skulle bestämma var Sveriges ärkebiskopssäte skulle ligga, så om biskop Gisle hade för avsikt att få det till Linköping fanns det all anledning att snabbt bygga ett stenpalats. Det blev inget beslut 1153, landet var för splittrat, först elva år senare år 1164 blev Uppsala ärkebiskopssäte. Biskop Gisle var biskop i minst 30 år vid 1100-talets mitt och han deltog vid invigningen av högaltaret i Lunds domkyrka 1145.

Grundmur till äldsta biskopspalatset från 1150, en del av Linköpings slotts västra länga. ÖM

Liunga kauping kallades i dessa dokument för Civitas som kan översättas med centralplats eller samhälle. Civitas kallades också platser där biskopar inom den katolska kyrkan satt, det vill säga stiftsstäder, men det fanns ingen stad här ännu. Det dröjde dryga hundra år innan Linköping skulle få sina stadsprivilegier.

Påvens skyddsbrev

Tredje gången Linköping nämns är i ett skyddsbrev riktat till biskop Kol från 1178 då påven Alexander III välsignade Linköpingsbiskopens gårdar där ”Masionem in Lincopia” står som första godset på listan. Även framtida donationer av jord till biskopen skulle omfattas av påvens skyddsbrev. Släktingar till den som donerat jord visade sig många gånger vilja ta tillbaka jord som skänkts till kyrkan.

1100-talets Linköpingsbor

Eftersom man hade byggt två kyrkor och ett biskopsresidens i kalksten under 1100-talets första hälft måste en ganska stor mängd byggnadsarbetare ha bott någonstans i närheten. De måste ha ätit mat, tillverkat redskap, tagit emot transporter av kalksten, huggit sten, utfört kalkbränning i ugnar, blandat murbruk i kalkgravar, jobbat i smedjor, kört transporter med trä till valvformar, bjälklag och byggnadsställningar och alla som arbetade behövde någonstans att sova. Ett mindre samhälle måste ha funnits, möjligen provisoriskt byggt, men någonstans måste de ha sovit och ätit.

Bredvid gångvägen under gräset, fanns rester av ett bränt hus från 1100-talet. ÖM

Arkeologerna har på senare år hittat en del spår efter denna första bebyggelse. Strax under gräsmattan i parken bredvid Gymnastikhuset vid Hunnebergsgatan har man hittat en husgrund från 1100-talet. Den låg strax utanför kyrkogårdens mur, en lämplig plats att bo på för dem som arbetade med domkyrkobygget. Inne i kvarteret Dahlian där lilla Guldsmedsgränd ligger hittades risbäddar, dvs. ett slags vägbeläggning, som daterades till 1100-talet.

Kvarteret Dahlian med Guldsmedsgränd. Karta J Levin ÖM

Två kyrkor och två kyrkogårdar

Kyrkorna och kyrkogårdarna är tidiga bevis för den kristna religionens intåg. Etableringen av de två kyrkorna med omgivande kyrkogårdar hade avgörande betydelse för stadens framväxt.

S:t Lars

Runt S:t Larskyrkan låg en stor kyrkogård som sträckte sig ut under de gator som idag omger S:t Larsparken. Man har grävt upp ett stort antal gravar de senaste åren när man lagt ner fjärrvärmerör längs med Storgatan, Ågatan, Repslagaregatan och S:t Larsgatan. Redan på 1950 och 1960 hade man hittat intakta ekkistor som daterats till 1000-talet och nyligen grävdes ett stort antal träkistor med skelettrester upp utmed Repslagaregatan och Ågatan. Många kistor och skelett var dåligt bevarade. Närmast varuhuset Åhléns var Repslagaregatan söndergrävd sedan tidigare men så mycket var tydligt att kyrkogården hade fortsatt åt detta håll. Den sträckte sig alltså längre ner mot Stångån än man tidigare känt till.

Träkistor från 1000-talet utställda i S:t Larskyrkans krypta. ÖM

Arkeolog Emma Karlsson gräver en grav på S:t Larskyrkans kyrkogård. ÖM

På den stora kyrkogården vid S:t Lars har man hittat en stor mängd tidiga begravningar med träkistor från 1000-talet och 1100-talet. Det tyder på att det var den första kristna kyrkogården i Linköping. Några spår av den första träkyrkan har inte hittats i golvlagren i den nuvarande kyrkan trots att flera försök har gjorts att hitta resterna. Eftersom de omfattande utgrävningar som gjorts under 2000-talet visar att kyrkogården sträckte sig längre öster ut än man tidigare vetat kan ju en träkyrka ha legat där Åhlénshuset står idag, alltså närmare Stångån. Nu har arkeologerna grävt för ledningar runt hela s:t Larskyrkan och ett 100-tal gravar har undersökts och de flesta är från 1000- och 1100-talet. Ett antal tidigkristna gravmonument från 1000-talet har också hittats. På den som är utställd i tornet har en mor Gerd och dotter Sigrid låtit tillverka graven till minne av man och far Thord på den står ”Gud hjälpe hans själ”.

En trolig förklaring till att man flyttade från den östra till den västra sidan av Stångån var införandet av den nya kristna religionen. Kulten av de gamla gudarna blev kvar på den östra sidan. Deras nedgång i popularitet ledde så småningom till att bebyggelsen flyttade och etablerades runt kyrkorna. Ett känt mönster som hittades i Ribe, Danmarks äldsta stad för ett tiotal år sedan.

På den östra sidan av Stångån låg troligen Stångs kungsgård nära Stångebro, den återfinns i skriftligt material längre fram under medeltiden men har inte hittats i marken arkeologiskt. Stangabergsgården som låg norr om S:t Larskyrkan skulle kunna vara en utflyttad del av Stångs kungsgård som man tror har legat vid Gumpekulla. Det skulle i så fall ha skett när den första kyrkan anlades.

Stangabergsgården låg söder om S:t Lars kyrkan. Fogden Nils i Stång och hans söner bodde antagligen här under 1300-talet. Karta J Levin. ÖM

När man sedan byggde en stenkyrka i början av 1100-talet lade man den något högre upp, på mindre vattensjuk och något stabilare mark. Men ovanan att bygga i sten kan ha bidragit till den grundmässigt olyckliga placeringen av stenkyrkan. Kyrkan byggdes som en salskyrka, enbart ett långhus med kor. Lergrunden har vållat S:t Larskyrkan problem i alla tider och först på 1950-talet löste man det genom att gjuta 230 cementpelare under långhusets och tornets grundmurar. I samband med detta hittades träkistor och runristade gravhällar under kyrkmurarna. Inga samtida gravar låg mitt i kyrkorummet, innanför kyrkmurarna, vilket antyder att det inte kan ha legat någon träkyrka på den här platsen. Eftersom åtminstone en patronatsgrav, stiftargrav, borde ha funnits innanför den första kyrkans träväggar.

Grundförstärkning av S:t Larskyrka med betongpelare 1956. S Zackrisson.

Sune Zackrisson vid utgrävningarna av S:t Larskyrkans grund 1956. En av ekkistorna som hittades i långhusgrunden. ÖM

De runristade tidigkristna gravmonument, som har kallats Eskilstunakistor efter den första som upptäcktes för ca 100 år sedan, har hittats vid Vreta kloster, S: t Larskyrkan och Domkyrkan. Gravmonumenten kunde se ut som en stensäng med höga sänggavlar. Stenhällar och gavlar var dekorerade med kors, drakslingor och runor.

Vreta Klosters tidigkristna gravmonument är av hög kvalitet och tillkomna under sent 1000-tal enligt Cecilia Ljung, expert på dessa gravmonument. De skulle kunna ha ett samband med de personer som donerade jord till klostret på tidigt 1100-tal. CL

Vreta klosters rekonstruerade tidigkristna gravmonument är placerat i det nyrenoverade Klosterhuset som fungerar som besökscenter idag. ÖM

Tidigkristet gravmonument funnet vid undersökningar 1956, lockhällen utställd i S:t Larskyrkan. ÖM

Stenmonumenten var vanliga från mitten av 1000-talet och under dess andra hälft. De fanns samtidigt som man hade träkyrkor, innan stenkyrkorna byggdes. Dessa mycket påkostade gravmonument var målade i starka färger för att synas på kyrkogården. Enbart en storman eller en högt uppsatt person hade råd med ett sådant monument över sig själv.

Vid grävningar på kyrkans norra sida 2017, nära sakristian hittades på två meters djup en barngrav i en 1,6 meter lång furukista. Den innehöll en liten skäggyxa och ett bryne. En fin sexårstand gör att man tror det handlar om ett barn i åldern 12-15 år som kan ha varit med vid bygget av kyrkan och då använt sin yxa som redskap.

Domkyrkan och domkyrkogården

Inte heller vid domkyrkan har resterna efter en första träkyrka kunnat spåras. Eftersom rester av tidiga kristna gravmonument har hittas även från domkyrkans kyrkogård kan vi anta att det har funnits en träkyrka. En unik stenhäll från ett kristet gravmonument hittades under en kormur till den äldsta stenkyrkan. Den hade inte runinskrift utan en latinsk text med vanliga bokstäver!

Del av ett tidigkristet gravmonument med latinsk text med latinska bokstäver daterat till 1000-talets första hälft, funnet under kormuren till den äldsta domkyrkan. ÖM

Texten i sin helhet var nog den bön som rövaren på korset sa till Jesus enligt Lukasevangeliet:” Herre kom ihåg mig när Du kommer i Ditt rike”. Den bevarade texten på stenen lyder: ” MEMENTO ME..…NUM TUUM”.

Gravmonumentet renritat så bokstäverna syns. L Norr ÖM

Gravmonumentet gjordes antagligen till en av de första biskoparna i Linköpings stift. Det bör ha stått på den äldsta kyrkogården som fanns innan den äldsta romanska domkyrkan av sten byggdes. Det är det enda kända gravmonumentet i sitt slag med latinska bokstäver, alla andra har runskrift. Detta unika gravmonument har av Sveriges två mest kända runexperter daterats till 1000-talets första hälft. Således ett av de allra äldsta kristna gravmonumenten i vårt land.

Grundmur till den äldsta domkyrkan framtagen vid golvarbeten. ÖM

Den första domkyrkobyggnadens grundmurar finns bevarade under golvet i dagens domkyrka. Det var en romansk treskeppig basilika som var mycket lik Vreta klosters kyrkas äldsta västra del. Där fanns en korsarm med absider och ett västtorn med sidopartier. De båda kyrkorna uppfördes vid samma tid, precis i början av 1100-talet, men domkyrkans kor var något större, antagligen för att fler tjänstgörande präster skulle få plats.

Modell av den äldsta domkyrkan år 1110. M Gilstring, ÖM

Eftersom vi vet att kung Inge den äldre och drottning Helena grundade Vreta kloster kan vi anta att de även skänkte biskopen den romanska domkyrkan i kalksten. Domkyrkan och Vreta kloster byggdes efter samma grundritning och möjligen av samma byggnadshytta och murarlag.

Stiftet måste ha varit etablerat sedan tidigare eftersom en tidig grav av kalksten vittnar om detta. Både mark till biskopsgård och kyrka bör ha kommit från kungen. För vem skulle annars kunna skänka den strategiskt belägna platsen till biskopens domkyrka och biskopsgården uppe på rullstensåsens krön?

Biskopens palats

Biskopens palatsbyggnad som var klar till det första stora kyrkomötet 1153 som hölls i Linköping. Rekonstruktion J Levin

Biskopen hade byggt sitt palats i kalksten vid 1100-talets första hälft, strax väster om kyrkogården. Dess förinnan stod där troligen ett trähus som brunnit på samma plats, eftersom ett flera centimeter tjockt brandlager hittades direkt under det äldsta stenhusets grund. Det kan ha funnits en träbyggnad som biskopen fått överta i samband med att stiftet grundades i slutet av 1000-talet. Biskopens palats bestod av en bottenvåning med borgstuga, kök och brunnsrum.

Borgstugan i det äldsta biskopshuset från 1150. ÖM

Slottsbrunnen grävdes innan det första biskopspalatset byggdes. 10 meter ner finns ca 2,5 meter vatten. ÖM

En sex meter djup brunn hade först murats och stenhusets sydvägg var sedan murad direkt på brunnsmurningens södra sida. En skyddad vattenkälla var naturligtvis viktig att ha under det oroliga 1100-talet. I borgstugans västra yttermur fanns en högsmal skytteglugg för långbåge, den äldsta sortens pilbåge. I andra våningen låg den stora sal som var biskopens representations och mottagningsrum. Eftersom huset var 18 x 9 meter med mindre än en meter tjocka väggar var biskopens sal ungefär 140 kvadratmeter stor.

Ingångsdörrar till brunnsrum och borgstuga i biskopens palats. Idag endast 1,40 m höga dörrar eftersom borggården utanför har höjts med mer än en meter på 900 år. ÖM

Kaga kyrka

Kung Sverker den äldre ska enligt traditionen ha uppfört sin egen gårdskyrka på 1130-talet i Kaga strax utanför Linköping. Senare års dateringar av träbjälkar i kyrkan visar att den troligen är byggd redan under 1120-talet. Idag har kyrkan två bevarade ursprungliga järnbeslagna dörrar och en skulptur av en biskop som står på ett lejon. Målningar ovanför valven från 1200-talet och 1400-talsvalv fulla med senmedeltida målningar. Det gotiska höga smala kyrktornet syns långt över slätten.

Kaga kyrka. A Gustavsson

Gravar

När domkyrkoförsamlingen skulle bygga ett stort underjordiskt förråd på domkyrkans södra sida fick arkeologerna möjlighet att gräva ut en stor yta av den tidigare kyrkogården. Den var i bruk fram till 1811 då den gjordes om till park. Totalt undersöktes 570 gravar .

Nödutgången från det nybyggda underjordiska förrådet. ÖM

Domkyrkogården med fem olika slags begravningsskick från olika århundraden vilket armställningen visar. RAÄ UV öst

Det märkliga var att på denna kyrkogård hittades inga kistbegravningar bland alla medeltida gravar, enbart gropar där man begravt de döda i en svepning av tyg. Först mot slutet av medeltiden började kistor att bli vanliga vid domkyrkan. Varför det var så här finns inget svar på ännu. De äldsta gravarna var från tidig medeltid, troligen redan från 1000-talets slut och början på 1100-talet. Det var enbart män som låg i dessa gravar. Det skulle kunna vara präster och byggnadsarbetare från domkyrkans byggnadshytta, de som arbetat med domkyrkans och biskopsgårdens äldsta byggnadsetapper, som gravlagts där. En närmare osteologisk undersökning av skeletten kan avgöra vilka som begravts. Deras muskelfästen skulle avslöja om de varit präster eller kroppsarbetare. Många gånger tidigare har arkeologerna haft möjlighet att gräva mindre schakt i den gamla domkyrkogården när ledningar av olika slag har lagts ner runt domkyrkan. Vid alla dessa tillfällen har de medeltida gravarna saknat kistor.

Begravning på den äldsta kyrkogården. R Holmgren ARCDOC

S:t Larskyrkans torn

S:t Larskyrkans tidigmedeltida torn daterat till 1170-talet. Luckan över dörren kan användas när man vill tala till folket. ÖM

Något senare på 1100-talet byggdes ett stort och kraftigt västtorn till S:t Larskyrkans långhus. 1100-talet var oroliga tider med krig och kamp om makten mellan de olika kungafamiljerna. Att uppföra torn var vi denna tid ett kungligt privilegium. S:t Lars torn byggdes under 1170-talet som ett bostads- och försvarstorn åt kung Knut Eriksson.

Södra fasaden av S:t Larskyrkans torn med fönsteröppningar. Högsmalt trappfönster. De stora öppningarna i översta våningen är idag igenmurade. ÖM

Han anses ha mördat sin föregångare kung Karl Sverkerson 1167. Knut var sedan kung i hela 28 år och dog en naturlig död. Han hade en duktig jarl vid namn Birger Brosa och de upprättade bland annat det första kända handelsavtalet med Lübeck. Knut var son till Erik den helige och hans mor härstammade från kung Inge den äldre. Att ha ett helgon i familjen var statushöjande och det kan ha haft betydelse för Knuts kyrktornsbygge.

Takhöjden i tornets bottenvåning var ursprungligen mycket högre i alla de tre välvda rummen. Speciellt mittenrummet, det gamla vapenhuset hade en imponerande takhöjd. Trappan från bottenvåningen upp till första våningen är inmurad i den södra tornmuren. Trappstegen är olika höga och obekväma att gå i.

Den först våningen består idag av ett mycket högt rum och en lägre välvd kammare på den norra sidan. Det höga rummet har möjligen varit indelat i två våningar. I den västra tornmuren finns en dörr med en liten avsats framför. Där kunde man stå och tala till folket på kyrktorget nedanför, som i en talarstol. Torntrappan fortsätter i den norra muren, man fick byta sida för att fortsätta upp i tornet. I det översta planet i tornet fanns åtta stora öppningar, två i varje väderstreck. Härifrån kunde man hålla utkik upp mot domkyrkan och biskopsgården, efter bränder och resenärer på vägen. Tornet är daterat till 1177 och invigdes av biskop Kol.

In av de stora öppningarna som murats igen långt senare än 1100-talet. EM

Klockringning

Människors vardag påverkades av klockringningen morgon och kväll som markering av arbetsdagens början och slut. Ett ljud som inte funnits tidigare utan var nytt för den kristna kyrkan. Det ringde till mässa, man ringde till helgmålsbön på lördagskvällen då vilodagen inträdde och man ringde själamässor över de döda. Helgfriden ringdes in vid större helger som jul och påsk. Man kunde även använda kyrkklockorna för att varna vid eldsvådor eller krig.

Stora torgets föregångare

Vägmötet som blev Stora torget. J Levin ÖM

Mellan de två kyrkorna S:t Lars och domkyrkan S:t Per strålade flera vägar samman på en naturlig terrass. En marknadsgata uppstod där som senare kom att bli Stora torget. På den södra sidan rann en källåder så vattenförsörjning fanns till hästar och människor. Vid arkeologiska utgrävningar hittade man svartgodskeramik som kan dateras till 1100-1200-talen.

Svartgods keramik med sicksack dekor från 1100-1200-talen. ÖM

Under de äldsta kulturlagren fanns en hårdtrampad grusad yta, under den fanns bara orörd mark som hör ihop med marknadsgatans äldsta skede. Senare hade man fyllt vattendraget med kalkstensflis. Den anses ha kommit från domkyrkobygget på 1200-talet. Vattensjuk mark i områdets sydvästra del hade pålats.

Var det hit landstinget flyttade när skeppssättningen på den östra sidan Stångån blivit omodern? Troligen var Stora torget platsen för Liunga landsting från andra hälften av 1000-talet och något århundrade framöver. Ingen har kunnat belägga var en tingsplats för tidig medeltid har legat. Hur länge fungerade en tingsplats utomhus? Möjligen blev den romanska domkyrkan en mötesplats som ersatte en tingsplats.

1100-talskloster

I Vreta hade kung Inge och drottning Helena anlagt landets första kloster i början av 1100-talet. Man är osäker på vilken orden det tillhörde troligen Benediktinerorden. Det invigdes som nunnekloster 1162 och från 1164 var kung Karls Sverkerssons syster Ingegerd Sverkersdotter klostrets abbedissa. Det var aristokratins döttrar som ”skänktes” som en gåva till Vreta kloster och vid deras inträde i klostret donerades ansenliga mängder jord som blev klostrets egendomar.

Vreta kloster kyrka. ÖM

Askeby kloster grundades som dotterkloster till Vreta på 1160-talet, troligen strax efter att Vreta börjat om som nunnekloster. De båda nunneklostren tillhörde antagligen Benediktinorden först innan de knöts till Cistercienserorden på 1200-talet. Cistercienserna accepterade inga nunnekloster före 1210-talet. Även Askeby kloster har haft en kunglig donator. Inom det som idag är Linköpings kommungräns låg alltså två tidiga nunnekloster, grundade under 1100-talet. Klostren blev mäktiga jordägare med tiden, deras mark och fiskerättigheter var spridda långt utanför Linköping och Östergötlands gränser.

Askeby kyrka från 1160-tal. ÖM

Från ett modernt perspektiv gav klostren kvinnor ett val, en möjlighet att slippa föda barn och att få utveckla sin intellektuella sida. Enligt nyare forskning var dottern en gåva till klostret, som skulle ägna sig åt att be för sin familj och släkt. En dotter i kloster gav även status och anseende till familjen. Under de första kristna århundradena gällde detta i huvudsak samhällets översta skikt. Längre fram på medeltiden kunde även kvinnor från en lägre samhällsklass bli antagna som noviser i klostren.

Cisterciensiska nunnor i Vreta kloster. Föreningen Klosterliv i Vreta. B Alinder

Askeby klosteröl

Askeby klosterförening arbetar med att öka kunskapen om det nunnekloster som grundades av kung Karl Sverkerson 1160. Under senare år har arkeologiska utgrävningar genomförts i mindre skala och då fann man två brunnar nära de framgrävda murarna. I botten på en av brunnarna låg en massa av ihop pressad humle och pors. Troligen är det klostrets brygghus som hittats nära klosterbyggnaderna. Även i Askeby kloster drack man flera liter öl per dag för att släcka törsten från den saltade maten. Öl var också en del av näringen.

Stenkyrkobyggnader

Ett stort antal stenkyrkor byggdes under 1100-talets andra hälft runt omkring Linköping, Vårdsberg, Flistad, Bankekind, Örtomta, Västerlösa för att nämna några, sammanlagt 24 medeltida kyrkor byggdes inom loppet av mindre än 100 år! Flera av dem har byggts ut eller rivits och många är delvis bevarade men inbyggda i nya kyrkor. Byggnadsmaterialet var kalksten som bröts i dagbrott i bland annat Vreta kloster.

Vårdsbergs rundkyrka med tillbyggnader. ÖM

Flistad kyrka. ÖM

Det var en enorm investering av kapital i stenkyrkor och det gjordes ofta av en lokal stormannafamilj. Hela den omgivande landsbygden var bebodd och alla hade snart en kyrka inom överkomligt avstånd. Eftersom kyrkorna uppfördes av stormannafamiljer som bodde utspridda i landskapet kunde de omgivande socknarna bli av mycket varierande storlek. Socknarna fick ofta namn efter byar eller gårdar i socknen. Under åren mellan 1150 och 1250 genomfördes sockenbildningen i Östergötland. S:t Lars socken blev en stor socken som omfattade både centralorten och den omgivande landsbygden.

I Östgötalagen från 1200-talets slut står ”Kungen låter kyrkobyggen börja, bönder föra det till slut” men när detta skrevs ner var de flesta kyrkor redan uppförda. Möjligen beskriver lagen en sed, något som varit vanligt.

Kyrkoinvigning

Kyrkan och kyrkogården skulle vigas och välsignas av biskopen för att bli heligt och fredat område. Under medeltiden skildras hur grisar bökat bland gravarna på kyrkogården och stört den heliga kyrkofriden. Människor som störde kyrkofriden straffades hårt. Om kyrkan ofredades var biskopen tvungen att rena den! Om den hade blivit allvarligt skändad skulle vigningen göras om, vilket blev dyrt för församlingen. Vigningen av kyrkan gjordes av biskopen enligt en bestämd ceremoni. I Östgötaslagen står att han skall till socknen komma med tolv män, själv den trettonde. ”Tre måltider äro bönderna skyldiga att kosta honom, och tre marker skola de giva honom för kyrkans invigning. Då skola bönderna göra honom en ölbrygd på tre tunnor korn, och tre spann vete, och en tunna råg och en tunna korn – det skall han hava till sitt bord – och fyra tunnor havre och två lass foder, och tre pund smör och fyra pund fläsk och ett nöt till en marks värde och tolv höns. Kommer han ej på en sådan dag, då han får äta kött eller smör, så give bönderna honom så många fiskar som svara mot den kosten och vare därmed fria från sin skyldighet. Och därtill ett halvt pund vax.”

Biskopens arbete, förutom själva ceremonin, var att ordna en helgonrelik till kyrkan. Reliker förvarades i relikgömman i altaret och var vanligen en benflisa från det helgon som kyrkan uppkallats efter eller var vigd åt. Exempelvis S:t Lars kyrkan hade således en benflisa från den helige Lars. Den katolska kyrkan skiljer sig på denna punkt från vår nuvarande protestantiska genom helgon- och relikkulten. Domkyrkan ägde flera helgonreliker som fanns i olika sidoaltare n, medan en kyrka på landsbygden oftast bara ägde en relik, ibland ingen alls.

Domkyrkans högaltare. ÖM

Kyrkoskatten och tiondet

Tiondet innebar att bönderna skulle skänka en tiondel av skörden till den lokala kyrkan för att bekosta prästen och klockarens lön, mässkläder, nattvardskalken och böcker, bygga och reparera kyrkan och hjälpa de fattiga. Det var en form av tidig kommunalskatt. Genom tiondet fick alla rätt till att delta i det kyrkliga livet oavsett rikedom. Tidigare hade man fått betala en avgift för att prästen skulle döpa, viga, begrava och så vidare.

En tredjedel av tiondet gick till prästen. Resten delades mellan sockenkyrkan, biskopen och de fattiga. I samband med det utdragna bygget av domkyrkan fick Linköpings stift och Fabrican dvs. byggnadshyttan en stor andel av tiondet. Då var de flesta sockenkyrkorna i stiftet redan byggda. Ibland fick bönderna på landsbygden behålla tiondet om de hyste in fattiga. En del av tiondet kallades för Peterspenningen, det var en skatt som skickades direkt till påven i Rom.

Trälsystemet upphör

Det svenska slavsystemet med människor som ägdes och kallades trälar avvecklades successivt under århundradena 1100- till 1300-talen. Trälarnas arbetskraft ersattes av två kategorier människor, dels legohjon det vill säga arbetare som fick lön och dels landbor. Landborna var ofta frigivna trälar som brukade jorden åt en markägare mot arrende, arrendebonde. I Skarastadgan som tillkom vid Magnus Erikssons eriksgata 1335 avskaffades träldomen officiellt.

Medeltid