Stenålder

Jägarstenålder

Den äldre stenåldern kallas Jägarstenålder. Spåren man hittar efter dessa människor är övergivna eldstäder. Elden gav såväl ljus och värme som skydd mot vilda djur. Deras olika hyddor och vindskydd har lämnat mörkfärgade runda fläckar i jorden efter stolphålen. Redskap av sten, ben och horn hittar man på platser där bevarandeförhållandena varit goda som exempelvis i fuktig lera. Vanligen hittar man kvartsavslag där människor bott en tid eller vid en säsongsboplats dit man återkommit år efter år. Avslag kallas de små stenflisor av kvarts och flinta som är den vanligaste indikationen på att man hittat lämningar från stenåldern. Redskapen var bland annat stenskrapor som användes vid slakt och att bereda skinn.

Handskrapa av flinta, 8 000 f. Kr. ÖM

Små pilspetsar av flinta eller kvarts, vassa tunna små stenar s.k. microliter, som sattes fast på träspjut efter varandra så att de bildade en vass tandad egg. Till fisket användes harpuner och ljuster av ben som man spetsade både fisk och säl med. Inga harpuner har hittats i Linköpingstrakten beroende på dåliga bevarandeförhållanden. Däremot i Motala har dess då mera fynd gjorts av jägarnas fångstredskap och redskap. De kan man se på Charlottenborgs slotts nya utställningar.

Microlit av flinta, del av vass egg på spjut. ÖM

Jägarstenåldern har lämnat en del spår efter sig i Linköping, vid Trädgårdstorp i Jägarvallen där Malmens återvinningscentral nu ligger hittades ett boplatsområde. Det ligger 75 m ö h precis där strandlinjen för den insjö som kallades Ancylussjön en gång låg. Här hittade man bostadslämningar, stolphål efter en hydda som varit fem gånger sju meter med ett kulturlager fullt med bearbetad kvarts och flinta. Hyddan var 10 000 år gammal. Ytterligare en hydda hittades som var något yngre, 8000 år.

I Ledberg gjordes en stor utgrävning som omfattade flera olika tidsperioder. Från äldre järnålder även kallad mesolitikum hittades mängder med bearbetad kvarts och flinta, mörka kulturlager, gropar och brända ben. Här hittades också en hydda som var 10 000 år gammal och en 8000 år. Inte långt från den stora utgrävningsytan rinner Svartån på sin väg ner mot Roxen. Bondestenåldern vid 3900 f Kr hade lämnat en mängd stolphål, härdar, kokgropar och keramik efter sig. Några medeltida skelettgravar hittades inom samma område vilket visar att platsen har nyttjats under många tusen år.

Fastlandet som steg upp ur vattnet blev snabbt koloniserat och sedan fortsatte man att använda samma markområden i århundraden. Ofta när en järnåldersgrav undersöks hittar man en massa spår från stenåldern under graven. Vi ser en kontinuitet i markanvändningen på många platser.

När Naturbruksgymnasiet byggdes ut i Ljungsbro fann man en välbevarad stenålders boplats från 7000 f.Kr. alltså 9000 år gammal. Här fanns mängder med hasselnötskal, ärtor, och djurben bevarade. Vattnet gick så långt upp i det som kallas Ancylussjön att en hydda hade legat vid strandkanten. Hyddan var  8-10 meter lång och 4 meter bred. En härd med rester av tallved låg mitt i hyddan    djurbenen visade att man ätit älg och vildsvin. Rester av kvarts och flintredskap visade att de hade haft långväga kontakter.

Vid Ekängen på södra sidan av Roxen, steg Tvärskogen först upp ur vattnet. I den del som kallas Bärstadskogen hittade arkeologerna rester efter en fångstplats med kvartsavslag under en järnåldersgrav.

Kvartsredskap. ÖM

I Tallboda på en höjd bakom Motell Filbyter fann man ett stenbrott för kvarts, där hade man fått tag på råmaterial till redskapen. Nedanför kvartsklippan låg eldstäder från äldre stenålder. Flinta saknas i våra trakter så de flintföremål som hittats har kommit hit antingen från Kinnekulle eller södra Skandinavien genom byteshandel.

I de västra delarna av Östergötland som först reste sig ur vattnet vid landhöjningen, har man i Motala nyligen hittat mängder med lämningar efter jägare/fiskare/samlare. Den äldsta bosättningsfasen som man daterat i området var 11 000 – 11 500 år gammal. Då var inlandsisen inte långt bort.

• Upp